Ett ständigt återkommande tema för henne är utsatta kvinnor och barn.
För några veckor sedan kom boken ”Sommarens skiraste ljus” ut där berättelserna är mörka men Åsas bilder ger hopp.
– Jag är så himla glad att jag är fotograf. Jag har alltid velat bli fotograf.
Ännu ett projekt är i hamn. Nu ska fotografierna upp på väggen och boken presenteras. Boken om utsatta, hotade kvinnor och deras barn. Åsa Sjöström har tagit bilderna:
– Jag ville att det skulle vara anonyma bilder som förmedlar ett hopp och en stolhet hos de här kvinnorna. Jag har fått vara ganska fri och vi har kommit varandra väldigt nära och jag har försökt hitta ett hopp, ett ljus i en tillvaro som för de annars är väldigt mörk.
Åsa beskriver omslagsbilden till boken:
– När jag tog den bilden- ibland så känner man att: det här blev en bra bild. Allting stämmer i bilden- ljuset , sjön, horisonten och längtan och att hennes hand är där. Den känns också hoppfull samtidigt som den är vemodig. Och hon är ensam. Den talar väldigt mycket om vad som rör sig hos de här kvinnorna som är med i boken tycker jag.
Bilderna i boken är anonyma och det ligger som en tunn, ljus hinna över fotografierna.
– Jag testade mig fram och köpte en vit nätstrumpa och satte för linsen så alla bilderna är fotograferade med en vit nätstrumpa över linsen.Som kvinnorna lyckte såg väldigt märkligt ut. Men det har också gett det här lite skira ljuset i bilderna som är lite speciellt.
Som liten tyckte Åsa om att teckna och måla. Det gick i tonåren över mot foto. Professionell fotograf har hon varit i tio år och sen dess har det blivit mycket priser, titlar och beröm. Och ett tema som alltid återkommer är utsatta kvinnor och barn. Historier som sällan berättas och för att få bra bilder så måste hon komma nära.
– Jag har vuxit upp med en syster som föddes med en hjärnskada och en pappa som är alkoholmissbrukare och det var ju tufft när man växte upp men i vuxen ålder har jag försökt att vända det till något positivt. I mitt yrke så gör det att jag kanske kan komma närmare vissa människor och att jag kan se och höra.
– Det är många tycker du är väldigt bra. Tycker du själv att du är bra?
– (Skratt). Nej, det kan man väl inte tycka. Alltså jag....jag gör mitt bästa.