En av de patienter som fått antidepressiva på veterinärrecept är katten Elida. Detta efter att hennes tvångsbeteenden på nätterna blivit så svåra att varken hon själv eller hennes ägare fick sova.
– Hon fick panik varje gång jag höll på att slumra till och började trava fram och tillbaka över sängen, upp över mitt ansikte, ned på golvet och in i badrummet för att bara vråla rakt ut under badkaret, jag höll på att bli tokig, berättar Susann Beckman.
Räddningen blev ett recept på substansen klomipramin, godkänd som antidepressivt läkemedel till såväl människor som djur.
– En enda tablett och hon blev en helt annan katt, säger Susann Beckman.
”Underlätta inlärning”
De senaste åren har försäljningen av antidepressiva läkemedel på veterinära recept i Sverige ökat kraftigt. Förra året sålde apoteken för drygt 450 000 kronor, exklusive moms, enligt statistik från Apotekens Service AB. Patienterna är vanligtvis hundar.
– Det är ju inte så att vi sätter in antidepressiva läkemedel för att hundarna är deprimerade i egentlig mening, indikationen är för att underlätta inlärning av beteenden som är tråkiga, det är inte ett medel som man sätter in för att de är ledsna när man lämnar dem, säger Tina Mannerfelt, veterinär i Västerås.
Marknadsföringen från de amerikanska tillverkarna har gått ut på att antidepressiva läkemedel ska ges till hundar som får separationsångest när ägaren går hemifrån, något som en av tillverkarna, Eli Lilly, menar att 17% av alla hundar i USA kan lida av.
”Det var sista utvägen”
De svenska veterinärer SVT har talat med påpekar att antidepressiva läkemedel ska användas endast i mycket svåra fall av ångest och tvångsbeteenden och alltid tillsammans med beteendeträning. Ingen av dem tror att husdjur mår allt sämre, snarare att attityden hos ägarna har förändrats.
– Jag upplever att det har skett en förändring i attityd till de här läkemedlen de senaste tio åren och att ägare som tidigare låtit avliva sina djur med ångest eller tvångssymptom idag faktiskt är mer mottagliga att prova medicinsk behandling, säger Cecilia Rohdin, specialist i neurologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
– Det var sista utvägen, mina två katter är min familj så det betyder såklart jättemycket, säger Susann Beckman.