På kvällarna ser man honom ofta sitta intill dansgolvet och jazza loss till dansarna som far förbi på dansgolvet.

– Jag älskar musiken, jag älskar människorna och att de kommer från olika delar av världen. Folk kommer hit för att lära sig och för att ha kul. Det är en dans som gör dig lycklig, säger Chazz Young.

Chazz Young, som är en av världens främsta danslärare inom Lindy Hop och stepp kommer till Herräng varje år för att undervisa, dansa och träffa andra framstående lärare och dansare från olika delar världen.

30-talssamhället har återuppstått

I cykelverkstaden står ett par cyklar upp och ner medan någon lagar ett däck. I Vintage-shopen flanerar besökare runt i jakt på något nytt till kvällens dansgolv. I tvätteriet har man som vanligt mycket att göra. Hon som chefar där är samma tjej som sitter på pianot i hörnet av dansgolvet på natten och sjunger till pianistens jazziga toner. Nu är Herräng Dance Camp igång igen och för 33:e gången har det lilla internationella danssamhället återuppstått.

– Det har känslan av att man helt enkelt klampar tillbaka till 30-talet eller 40-talet, klär sig lite i den stilen, lyssnar på den musiken, ser de filmerna och lever den kulturen. Det är lite som en tidsmaskin alltihopa, säger en av grundarna Lennart Westerlund.

Kan lägret bli ännu större?

– Nej, det skulle inte vara möjligt, säger Lennart Westerlund.

Under de fem veckor som lägret pågår passerar närmare 5000 dansare, danslärare, swingmusiksentusiaster och besökare den lilla byn för att dansa, umgås och lyssna på swingmusik.

– Vissa kommer bara och dansar under nätterna och sover på dagarna. Andra går kurser och bor här i flera veckor. Därtill finns ett 100-tal volontärer som jobbar med infrastrukturen runt lägret, säger Lennart Westerlund.

En dans från 20-talet

Lindy Hop som är danslägrets största dans växte fram i Harlem på 20 och 30-talet. Chazz Youngs pappa, Frankie Manning var en av dåtidens stora dansare och är också en av anledningen till att Herräng har utvecklats till det, det är idag.

– Vi fick höra talas om Frankie Manning på 80-talet och åkte då till New York och knackade dörr tills vi hittade honom. Vi frågade honom om han ville komma till Herräng och undervisa och det var när han började komma hit som lägret tog den Lindy Hop-inspirerade inriktningen det har idag, berättar Lennart Westerlund.

Dans och musik överallt

Många olika språk kan höras när man rör sig mellan Herräng skola och Folkets hus som lägret är uppbyggt runt. I en av våningssängarna i det som vanligtvis är skolans gymnastiksal sitter några och tittar på dansklipp. Utanför det tillfälliga glasskaféet övar ett par dansare ihärdigt på stegen de just lärt sig. Lite längre bort steppas det på en träplatta medan andra slappar i gräset bredvid. Bakom en husknut hörs ljudet av en ukulele.

Margit och Michael Fiegert från Tyskland har varit här 20 somrar i rad.

– Var i världen hittar man tre dansgolv som har öppet i princip dygnet runt fem veckor i sträck. Varje morgon går man hem i gryningen och ser tälten i dimma. Kanske hör man någon sitta och spela saxofon i ett tält och så sitter man och lyssnar på en okänd person som spelar i ett tält en stund innan man går och lägger sig. Det är Herräng, säger Michael Fiegert.

I ett trångt kafé klockan två på natten sitter Sofia Bergman och äter glass och brownie som är lite av standardfikat på Herräng Dance Camp.

– Det är som att förflytta sig i tid och rum. Man bara dansar, äter och sover. Man tänker bara dans, säger Sofia Bergman.