Vi är i Hammarskog, hos Per Hedberg och Anna Aldén på Naturskolan.

Uppdraget: Att gå genom isen.

Jag ska alltså ta klivet genom isen. Frivilligt. Jag får några sista instruktioner av Per. Jag kommer aldrig att glömma dem. Snälla, memorera dem ni också:

1) Vänd tillbaka till den riktningen du kom ifrån. Där vet du att isen håller.

2) Innan du tar fram isdubbarna, lägg snabbt upp en arm på isen. Annars riskerar du att åka under isen om vattnet är strömt.

3) Lösgör en av dubbarna med den andra handen, och slå ned dubben i isen.

4) Påkalla hjälp. Skrik eller blås i visselpipa.

5) Ta loss den andra dubben, och börja arbeta dig upp ur vaken.

Isen brister. Kylan är verkligen extrem. kroppen lamslås i någon sekund, men instruktionerna ringer i mitt huvud, och jag följer slaviskt Pers råd. Jag klarar att trycka bort paniken, och känner mig lugn. Trots den inte helt angenäma situationen. Jag jobbar mig systematiskt upp ur vaken.

– Bra! Nu är det viktigt att du får av dig de våta kläderna snabbt, får på dig torra kläder och får upp värmen, säger Per när jag har tagit mig upp.

De instruktionerna är om möjligt ännu lättare att följa.

Vid den värmande brasan i kåtan byter jag snabbt om till torra kläder. Per och Anna har helt rätt. Känslan efteråt är jättebra, och skulle det hända igen – på riktigt – så hoppas jag att erfarenheten kommer att hjälpa mig.