Älgen har blivit en allt mer sällsynt syn i de värmländska skogarna. Sedan toppåren i början av 1980-talet, när det sköts uppåt 17 000 älgar per år, har tillgången minskat dramatiskt.

– Nu i år har vi haft en tilldelning på tre stora och två små och likadant var det i fjol. Vi har fällt en stor och en liten. Sänkningen har varit rätt radikal de senaste tio, femton åren då vi fick uppåt fjorton älgar så det har gått utför otroligt fort, säger Lars Eriksson, jaktledare i Hällekils viltvårdsområde

Hällekils viltvårdsområde i Forshaga ligger i ett av Värmlands många vargrevir. Och det är också vargens utbredning som anges som orsak till att älgavskjutningen i länet nu är nere i historiskt låga nivåer. Hittills i år har 3 255 fällda älgar rapporterats in till länsstyrelsen. Inte sedan mitten av 1960-talet har avskjutningen varit så låg.

– Om inte något drastiskt görs så tror jag det fortsätter minska. Men jag vet ju att viljan att ha kvar en älgjakt värd namnet är stark där ute och jag tror det finns krafter och viljor som jobbar åt det hållet. Sedan så finns ju ett politiskt mål att förvalta vargstammen med, förhoppningsvis, fler licensjakter framöver vilket kommer göra det enklare, säger Fredrik Wilde som är vilthandläggare på länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Värmland har beslutat om licensjakt på 24 vargar i fyra revir i vinter, bland dem det revir som täcker in Hällekils viltvårdsområde. Men bedömningen är att det inte räcker med vargjakt för att älgstammen ska kunna återhämta sig.

– Det går ju naturligtvis att skjuta färre älgar under några år och bygga upp älgstammen igen. men bollen ligger i mycket hos älgförvaltningsgrupperna som sätter upp målen utifrån en massa aspekter som skador på skog och trafik liksom jakttillfällen, säger Fredrik Wilde.

– Med den tillgång vi har i dag så får vi ta mindre av älgstammen. Om vi vill tillbaka till de nivåer som var för tio, femton år sedan så måste vi hålla igen ordentligt, säger Lars Eriksson.