Precisionsflyg är en av få sporter där damer och herrar tävlar på lika villkor. Villkoren är lika, men flygplansmodellerna varierar. Det allra vanligaste planet att tävla med är en Cessna 150, men Åse Kristofferson flyger ett Cherokeeplan.
– Det är ett beprövat plan och hur stabilt som helst. Jag gillar det väldigt mycket, säger hon och ler glatt.
Fjärde SM-starten
Åse Kristofferson tävlar för Söderslätts flygklubb och det här är hennes fjärde start i SM. Som vanligt är hon enda kvinnan i startfältet, men det är inget hon funderar på.
– Vi är ju piloter liksom och det intressanta är ju det, menar hon.
Precisionsflyg består av momenten navigering och landning. I navigeringen ingår att göra en färdplansberäkning och rita ut en angiven bana på en karta. Sedan gäller det att hålla rätt tid runt den 20 mil långa banan. Den tar ungefär en timme att flyga och det finns 12-25 hemliga tidkontroller.
– Det börjar med att man ska passera ett visst ställe på startbanan en viss tid, inom en minut, säger Åse och förklarar att det gäller att hinna värma upp motorn och kolla planet på den korta tiden.
Vingarna ivägen
Det gäller däremot inte att vara snabbast, utan att flyga på en idealtid. Går det för snabbt, eller för sakta, får man prickar.
– Vi var några sekunder sen här i starten. Det var bra att det inte var SM, säger Åse Kristofferson, som har tagit med SVT på en liten träningsflygning.
På tävlingsdagen är det stora dukar utlagda på marken med olika tecken på. Det gäller att hitta dem. Det gäller också att hitta igen foton som är tagna av terrängen. Åse gillar planet hon flyger, men erkänner att det finns en nackdel just då hon ska spana efter tecken och foton på marken.
– I vissa lägen är det ju inte helt bra att det är lågvingat, för då är det så att när jag har åkt förbi en väg och tror att det kanske var ett märke där eller ett foto... Då är ju vingen ivägen när jag ska titta efter. Då måste jag ju svänga mycket och man får inte ändra kursen så att jag flyger något emot färdlinjen, förklarar hon.
VM i Danmark
För Åse är grunden inom flyget att kunna göra exakta landningar. Och det är något hon satsar på i årets SM.
– Det skulle jag verkligen vilja göra, absolut svinsnygga landningar. Precis på nollan!
I landningsmomentet ingår fyra olika slags landningar. Normal motorlandning, bedömningslandning med klaffanvändning, bedömningslandning utan klaffanvändning och motorlandning över hinder. Det gäller att landa så nära en två meter bred linje som möjligt. Helst mitt på – på nollan. Åse är inte helt nöjd med sin landning efter vår flygtur, men övning ger färdighet.
– Jag ska vara med på VM i Danmark i år, så därför ser jag SM som jättebra träning inför det. Man tränar för det ena och man tränar för det andra och då hoppas jag ju att höja min nivå lite. Det borde ju funka så!