Imorgon väntas riksdagen bevilja Riksrevisionen ”nödlån” i form av utökad anslagskredit.
– De har levt över sina tillgångar. Det är viktigt med ordning och reda i hela staten, även inom Riksrevisionen, säger Anna Kinberg Batra (M), finansutskottets ordförande.
Miljonbelopp
Varje granskning som Riksrevisionen gör kostar 4 – 5 miljoner, kronor vilket motsvarar en till två doktorsavhandlingar.
– Det är väldigt mycket pengar i synnerhet när man granskar områden där problemen redan är kända, säger Louise Bringselius, forskare vid företagsekonomiska institutionen vid Lunds universtitet som i dagarna utkommer med boken ”Organisera oberoende granskning” om Riksrevisionen.
Slår ifrån sig
Men Riksrevisionen slår ifrån sig kritiken.
– Min bedömning är att vi är kostnadseffektiva men behöver som alla andra trimma vår verksamhet”, säger Claes Norgren, riksrevisor.
Riksrevisionen fyller tio år i sommaren och i boken, som kommer ut i samband med jubiléet, får Riksrevisionen även kritik för sitt sätt att arbeta.
Enligt Louise Bringselius vill man inom svenska politiska kulturen ha en främjande revision som hjälper myndigheter att bli bättre genom att lyfta fram exempel på framgång, medan Riksrevsionen uppfattas som konfrontatorisk och fientlig av dem som blir granskade.
– Utredarna själva kallar det för en felfinnerikultur där man hela tiden har söker efter fel och försöker sätta dit dem. Den som blir granskad upplever sig som fientligt bemött , säger Louise Bringselius.
Tystnadskultur
Enligt henne är det ett tecken på att Riksrevisionen inte är trygg i sitt oberoende. Samtidigt tecknar hon bilden av en myndighet där det internt råder en räddhågsen tystnadskultur.
– Ganska många utredare upplever att de inte vågar vara kritiska mot ledningen utan är rädda för att bestraffas, säger Louise Bringselius.
– Jag tror och hoppas att finn fem fel inte är den aktuella bilden , säger Claes Norgren, riksrevisor.