Under 1980-talet lärde sig västvärlden två nya begrepp, Glasnost (öppenhet) och Perestrojka (ombyggnad). Det blev synonymt med Sovjetunions siste president Michail Gorbatjov och hans reformarbete för att förnya Sovjetunionen som befann sig i stagnation med en ekonomi som slutat växa för längesedan.

Resten vet vi. Järnridån föll, Gorbatjov fick Nobels fredspris och flera av länderna i den gamla Warszawapakten är nu medlemmar i EU.

Men, i Ryssland ledde Sovjetunionens sammanbrott till ekonomisk kollaps. Många människor saknade mat för dagen i början av 1990-talet. Politisk instabilitet följde i spåren av den ekonomiska kollapsen.

Boris Jeltsin klev fram i rampljuset och blev mannen som symboliserade det ryska 1990-talet.

Från stormakt till statskupp

1991: I augusti misslyckades en statskupp som letts av kommunister. Kuppen var ett desperat försök att stoppa de

reformer Gorbatjov drivit igenom. I juli samma år hade Boris Jeltsin valts till president i Ryssland, Sovjetunionens största delrepublik.

TV-bilderna på Jeltsin, när han höll tal på en stridsvagn under statskuppen kablades ut över världen. Jeltsin tog kommandot, förbjöd det kommunistiska partiet och på julafton 1991 avgick Gorbatjov formellt som Sovjetunions ledare. Vid midnatt den 31 december upphörde Sovjetunionen att existera.

Det året presenterades ett omfattande reformpaket. Priserna släpptes fria, vilket ledde till kraftiga prisökningar och skenande inflation. Ryssarna uppskattade inte reformerna och kritiken mot Jeltsin växte.

1992: Ekonomin var i fritt fall efter 1991 års reformer. Splittringen var stor inom politiken som dominerades av motsättningar mellan president Jeltsin och parlamentet, duman. Ryssland vilade fortfarande på den grundlag som stiftades för Sovjetunionen i slutet av 1970-talet och som inte lyckades reglera maktfördelningen i det nya landet.

Ny grundlag gynnar presidenten

1993: Politiska motsättningar ledde till att Jeltsin i september 1993 upplöste parlamentet och utlyste nyval till december samma år.

Kritikerna kallade beslutet för en statskupp. Kommunister och nationalister barrikaderade sig i parlamentsbyggnaden och utropade en ny regering. Jeltsin svarade med att kalla in militären, som öppnade eld mot parlamentsbyggnaden. Över 100 personer miste livet.

I samband med parlamentsvalet i december 1993 hölls en folkomröstning om en ny grundlag, som gav presidenten mer makt.

1994: Efter parlamentsvalet i december året innan blev den politiska kartan allt mer polariserad. Fyra tydliga grupperingar utmärkte sig. Liberaler, centeranhängare, nationalister och kommunister. Inget politiskt block fick majoritet i parlamentet vid valet året innan.

Tjetjenien, oligarker och kris för Jeltsin

Samma år inleddes det första kriget i utbrytarrepubliken Tjetjenien i Nordkaukasien, som 1991 förklarat sig självständigt i kaoset som rådde då Sovjetunionen kollapsade.

Kriget kritiserades kraftfullt av kommunister och liberaler och fördömdes av omvärlden.

1995: I den nya grundlagen som nu trätt i kraft krävdes minst fem procent av rösterna för en plats i duman. I parlamentsvalet fick de mindre partierna allt svårare att ta en plats i duman.

1996: Det politiska året domineras av presidentvalet. Jeltsins popularitet har dalat, bland annat på grund av kriget i Tjetjenien.

Nu hadde dessutom de så kallade oligarkerna fått allt större inflytande, både ekonomiskt och politiskt. De var affärsmän, som blivit extremt förmögna, bland annat genom att ta kontroll över statliga bolag som såldes ut. Genom sina företag hadde de bland annat kontroll över landets massmedier, banker och flera viktiga energibolag.

Jeltsin lyckas vända opinionen och vann över huvudkandidaten, kommunistledaren Gennadij Ziuganov. Första kriget i Tjetjenien avslutas 1996, efter ett preliminärt fredsavtal.

En av de stora frågorna var Jeltsins hälsa. Presidenten genomgår samma år en hjärtoperation.

1997: Jeltsin är tillbaka efter sin konvalescens. Under hans frånvaro har det utbrutit maktkamp i den politiska toppen, med ständiga premiärministerbyten som följd.

Ekonomisk kris och nytt krig

1998: Ryssland hamnade i ekonomisk kris under sommaren. Regeringen försökte försvara rubelns värde, men misslyckas. Det ledde till kraftigt fall på valutamarknaden och börsen, samtidigt som inflationen skenade.

1999: Det här blir året då Vladimir Putin allt mer framstår som landets näste president. Jeltsin utser honom till premiärminister och lanserar honom som huvudkandidat inför presidentvalet nästa år.

Situationen i Nordkaukasien förvärrades, då tjetjenska rebeller ledda av Sjamil Basajev gick in i republiken Dagestan och tog kontroll över några bergsbyar.

Ryska trupper går till anfall och ett blodigt krig bryter återigen ut. I Moskva hade nu inställningen till kriget svängt, kriget får stort stöd, inte minst då en rad terroristattacker inträffade, som tjetjenska rebeller beskylldes för.

En av de tongivande i kriget mot Tjetjenien var premiärminister Putin som nu blev allt mer populär. Det bäddade för framgångar i det stundande presidentvalet.

Boris Jeltsin meddelade på nyårsafton 1999 att han avgår i förtid. Den ryska grundlagen säger att han därför ska lämna över styret till premiärministern, Vladimir Putin.

Putins era inleds

2000: Efter stora framgångar väljs Vladimir Putin till president. Hans motståndare i valet är kommunistledaren Gennadij Ziuganov.

Putin drev nu igenom reformer, som stärkte presidentens makt. Bland annat fick de regionala ledarna mindre makt. Han deklarerade även hårdare tag mot oligarkerna vars inflytande ökat i takt med att deras förmögenheter vuxit.

Flera oligarker hade kontroll över massmedierna i Ryssland och genom att minska deras makt ökade Putins inflytande över Rysslands massmedier.

2002: I ett uppmärksammat terrorattentat mot en teater i Moskva hålls publiken som gisslan av tjetjenska rebeller. Polisen svarade med att skjuta in giftig gas i teatern, varpå ett flertal i publiken och flera av gisslantagarna dog, troligtvis till följd av gasen. Putin skärpte tonen och utlovade hårdare tag mot terrorister.

2003: Putins grepp över makten har nu ökat i takt med hans popularitet. I parlamentsvalet blev det en jordskredsseger för Putins stödpartier. Största parti blir det nybildade partiet Enade Ryssland, som leds av Putin.

2004: Årets presidentval blir en promenadseger för Putin. Samma år chockades världen av dramat i Beslan i republiken Nordossetien. Barn, lärare och föräldrar hölls som gisslan i en skola. Över 300 personer dog efter att ryska soldater stormat skolan.

Putin använde dramat för att driva igenom nya lagar som ytterligare stärkte presidentens makt, bland annat genom att avskaffa guvernörsvalet.

2005: Nya lagar som stiftats efter gisslandramat i Beslan året innan träder nu i kraft. De nya lagarna innebär även en sjuprocentsspärr för parlamentet, duman.

Oroligheterna i Tjetjenien fortsatte med blodiga sammandrabbningar mellan rysk militär och rebeller.

2006: Journalisten Anna Politkovskaja, som öppet kritiserat Putin och kriget i Tjetjenien mördas utanför sin bostad i Moskva.

Mordet fördöms över hela världen. Samma år mördas även den före detta KGB agenten Alexander Litvinenko, även han hade gjort sig känd som en kritiker mot Putin och Ryssland.

Litvinenko insjuknade och dog på ett sjukhus i London efter att han förgiftats med det radioaktiva ämnet polonium.

2007: I september meddelade Putins regering att de avgår. Bedömare menade att det var en taktisk manöver inför presidentvalet 2008. Parlamentsval hölls i december och det blev ännu en jordskredsseger för Enade Ryssland.

Valet fördömdes som odemokratiskt av omvärlden. I december utnämndes Dimitri Medvedev, förste vice regeringschef till partiets huvudkandidat i presidentvalet i mars 2008. Nu var han Putins kronprins och vägen till presidentposten spikrak.

Källor: Utrikespolitiska Institutet, Nationencyklopedin

Andreas Liebermann