Det var våren 2008 som Ludmilla Rosengrens dotter Linnea, då 14 år, började må dåligt. Hon fick en djup depression med självmordstankar och lades in på en barnpsykiatrisk klinik.

– Det var fruktansvärt att ens barn inte vill leva längre och jag var livrädd. Jag såg till att hon kom till sjukhuset och de la in henne på barnpsykiatrin.

Ställde sig framför ett tåg

Efter sju veckor på den barnpsykiatriska kliniken fick Linnea en kväll personalens tillstånd att lämna sjukhuset för en konsert, utan föräldrarnas vetskap.

Linnea kom aldrig tillbaka. Hon gick på konserten, men i stället för att återvända till sjukhuset tog hon sitt liv genom att ställa sig framför ett tåg,  en vecka innan sin 15-årsdag. Polisen kom med beskedet på natten.

– De frågade om jag var Ludmilla, sedan stegade de in i hallen sa att Linnea är död. De upprepade det en gång till och då rasade världen samman, det var fruktansvärt.

Sannolikt flera orsaker bakom

Ludmilla berättar att de egentligen inte vet orsaken till varför Linnea blev deprimerad. Det fanns sannolikt flera olika orsaker. Efter tragedin har ansvarig personal på sjukhuset klandrats för misstaget att ge permission, men för familjen är ändå Linnea för evigt borta. Och att leva med skuldkänslorna har varit tufft, berättar mamma Ludmilla.

– Som förälder upplever man det allra största misslyckande om man förlorar sitt barn på det här sättet. Uppenbart klarade jag inte att göra mitt barn lyckligt. Men med tiden har jag förstått att jag gjorde vad jag kunde utifrån vad jag visste då och att jag gav henne så mycket kärlek jag kunde

Många myter om självmord

Efter Linneas död har Ludmilla engagerat sig i att förebygga och sprida kunskap om självmord, både som föreläsare och i sitt yrke som läkare och terapeut. Hon säger att det finns många myter om självmord, en av dem är att man inte ska prata om självmord, när det är tvärtom.

– Jag var rädd att prata med Linnea om hennes självmordstankar, jag förstod inte då hur viktigt det var att prata om det med den som är deprimerad.

– Det är jätteviktigt att ta alla signaler från den deprimerade på stort allvar, om de säger att de ska ta livet av sig så måste man agera kraftfullt. Känslan av att inte vilja leva är högts tillfällig.