Larmen har duggat tätt de senaste åren. Över hela Sverige rapporteras om hur personalen på kommunernas socialtjänstkontor säger upp sig i protest mot allt tyngre arbetsbelastning. Problemet är långt ifrån isolerat till utsatta områden i storstäderna. Värmdö kommun, en bit utanför Stockholm, är en av många kommuner som just nu slåss om landets socionomer.
– Sedan i vintras har vi märkt att vi fått allt färre ansökningar på utannonserade tjänster. Vi har lyckats täcka flera, men inte alla vakanser, säger Susanne Stavborg, tillförordnad chef för kommunens omsorgs och välfärdssektor.
Flyr från myndighetsutövning
I så gott som alla kommuner SVT Nyheter har pratat med skriker man för döva öron efter fler socionomer. Lusten att jobba för svensk socialtjänst har dalat betänkligt de senaste åren.
Nu under sommaren har flera kommuner tvingats ta in vikarier som inte har gått färdigt socionomutbildningen. Det har till och med blivit svårt att hitta folk från bemanningsföretag.
– Våra medlemmar tycker inte att de klarar av att leva upp till socialtjänstlagens intentioner. Barn och unga får inte det stöd de behöver, vilket har lett till den här personalflykten, säger Camilla Sköld, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, som organiserar de flesta av landets socionomer.
Det är alltså inte någon brist på utbildade socionomer det handlar om. Snarare tvärtom. Socionomutbildningen är mycket poplär, och långt ifrån alla som söker kommer in.
– Vi har många som skulle kunna göra ett jättebra jobb, men som väljer att inte gå in i de här verksamheterna, säger Camilla Sköld.
Nationell samordning
Förra året efterlyste facket insatser från högsta ort. I takt med att läget förvärrats har regeringen satt igång ett övergripande arbete. En nationell samordnare är utsedd, och hon åker just nu runt bland landets kommuner för att hitta kaosets rötter.
– Hittills kan vi bekräfta den bild som getts. Socialtjänsten är en verksamhet som har otroligt stora utmaningar, säger Cecilia Grefve, som fått uppdraget av regeringen.
Hon ska besöka över 50 kommuner, för att se vilka brister och eventuella lösningar som kan finnas. Men redan nu har några ledtrådar börjat utkristallisera sig.
– Det finns en rädsla för att göra fel. Man vill kunna hålla ryggen fri, säger Cecilia Grefve.
Nya ska få mentorer
För kommunerna gäller det nu att vässa personalfrågorna så att socionomerna inte bara kommer dit utan också vill stanna kvar. I Värmdö känner sig Susanne Stavborg trygg med den handlingsplan som nu tagits fram för hennes verksamhet.
– Vi ska bland annat ha mentorer för de nyanställda, och se till att alla har närmare kontakt med sin närmaste chef. På det rutiner för lite snabbare utredningshandläggning.
”Ingen stark grupp”
Facket välkomnar de nationella satsningar som har gjorts, men vill se ännu större ansträngning från kommunerna.
– Som det ser ut nu skulle jag vilja beskriva det som rent kaos. Man har tillåtit problemen att växa till en akut kris, säger Camilla Sköld på SSR.
Hon lyfter också fram en teori kring varför det har gått så långt som det gjort.
– De barn och unga det handlar om är inte någon stark grupp, och de har ingen som företräder dem. Deras familjer går inte ut på gator och torg med plakat som säger att deras socialsekreterare har för mycket att göra.