Sara är 18 år och för sex år sedan kom hon från Etiopien till Sverige med sin pappa som hon levt med nästan hela sitt liv, men efter några år i Sverige rasade plötsligt hela hennes värld samman.

– Jag blev mållös och tänkte att de måste ha gjort fel när jag fick veta att det inte var min biologiska pappa. Min pappa är ju den enda pappan jag känner till, den enda familjen som jag har. Men beskedet ändrade inte vår relation, han är fortfarande min pappa.

Haft ansvar för Sara i 14 år

Det hela började när familjen skulle söka förlängt uppehållstillstånd och ett DNA-test visade att Sara inte var pappans biologiska dotter. Far och dotter har hela tiden trott att de haft blodsband och han har haft ansvar för henne sedan hon var 4 år.

Migrationsverket och senare Migrationsdomstolen avslog ändå hennes ansökan om uppehållstillstånd, medan pappan som lever med en kvinna i Sverige fick stanna. Sara, som har haft en nästintill obefintlig kontakt med sin mor i Etiopien, ska den 8 februari utvisas ensam till ett land där hon inte känner nån.

”Jättechockad”

– Det var hjärtekrossande, jag var jättechockad och det kändes som om världen hade krossats. Som om det var slut för min del. Hur ska jag överleva, plugga och få jobb i Etiopien, vart ska jag ta vägen? Det är jättesvårt för mig att föreställa mig att jag kommer att ha något liv där, det är det jobbigaste. Och att behöva lämna allt och alla här.

Saras advokat har anmält fallet till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och han menar att utvisningsbeslutet är ett klart brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter som säger att icke-biologiska familjeband ska kunna jämställas med biologiska. Det kallas för de facto-familjeband. Konventionen är svensk lag och ska tillämpas av det svenska rättsväsendet.

– Man borde kolla hur jag har växt upp och alla bevis som finns för att han är den jag har växt upp med, och därav är han min pappa. Vi behöver inte ha det här DNA-sambandet. Jag tycker att de borde se till vad som är bäst för barnet, och det tycker jag inte att de har gjort för mig, säger Sara.

”Är att betrakta som en riktig familj”

– De har levt i en familjekonstellation som är att betrakta som en riktig familj, och en familj får man inte splittra bara sådär. De enda skälet till utvisningen är att de inte har biologiska band, men man borde ha tagit hänsyn till de fact-familjebandet i det här fallet, förklarar Jan Södergren som är Saras juridiska företrädare i Europadomstolen.

Och kanske kommer Saras fall upp i Europadomstolen. Som ett av de fåtal procent ärenden som tar sig till så kallad kommunicering har nu domstolen krävt att svenska utrikesdepartementet svarar på varför man utvisar Sara. Det här gör man innan man bestämmer om fallet ska bli ett formellt mål i domstolen. Emellertid ska svenska staten inkomma med sitt yttrande den 14 februari och då kan Sara redan vara utvisad.

Vill inte kommentera

Migrationsdomstolen, som tagit det slutgiltiga utvisningsbeslutet vill idag närmare kommentera ärendet, och UD hänvisar till att man just nu handlägger ärendet och kan inte säga något om vad man kommer skriva i yttrandet.

Jan Södergren hoppas först och främst att Europadomstolen beslutar om inhibition, det vill säga att Sverige väntar utvisningen tills dess att de har hunnit avgöra frågan. Ett inhibitionsbeslut kan hinna komma till stånd innan Sara utvisas den 8 februari.

Talar flytande svenska

Hittills har det gått bra för Sara. Hon talar svenska flytande och pluggar naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Hon har många kompisar och tränar på fritiden. Hon är helt anpassad till Sverige.

– Jag hade planerat att bli hudläkare, lyckas, bli någon, men den drömmen..... den finns inte kvar längre.

Sara heter egentligen något annat.