Låga förväntningar på eleverna från såväl kommunpolitiker som lärare pekas ut som ett utbrett problem, rapporterar Sveriges Radios Ekot.
Var tionde elev är enligt rapporten rädd att gå till skolan ibland och Skolinspektionen ser att skolpersonal förminskar problem med kränkningar och lägger skuld på eleverna.
Skolinspektionens årsrapport visar enligt Ekot att andelen elever som inte kommer in på gymnasiet ökar för varje år. En vanlig brist är enligt myndigheten att de åtgärdsprogram som tas fram fokuserar på vad hemmet och eleven ska göra, medan skolans ansvar för att hjälpa eleven missas.
Förra året gick 1.075 elever ut nionde klass utan godkänt betyg i ett enda ämne. Ett par hundra elever lämnade skolan i sjuan eller åttan.
”Det finns mycket att göra”
Förra året landade andelen elever som gick ut nionde klass utan gymnasiebehörighet på 12,3 procent, enligt Skolinspektionens rapport ”En skola med tilltro lyfter alla elever”.
Skolinspektionen konstaterar att det finns stora skillnader i resultaten mellan olika elevgrupper och att resultaten speglar segregationen i samhället. Barn med föräldrar som inte har gått på gymnasiet och barn som kommit till Sverige efter skolstarten löper till exempel ökad risk att hamna efter. I storstädernas utsatta områden ser det också dystert ut med skolor där inte ens tre av tio blir behöriga till gymnasiet. En annan utsatt grupp är elever med fysiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Skolinspektionen betonar utifrån detta att skolhuvudmännen måste vara tydliga med att alla elever räknas. ”Det finns mycket att göra”, skriver myndigheten i sin rapport.
Lärare saknar möjligheter att ge stöd
Huvudmän och rektorer får kritik för att de inte skapar de förutsättningar som behövs för att skolan ska kunna leva upp till sitt uppdrag. I en enkät där 12.621 lärare svarade förra året uppgav närmare hälften att de saknar möjligheter att ge alla elever det stöd som de behöver.
Dålig uppföljning av verksamheten och oklar ansvarsfördelning är problem som Skolinspektionen lyfter fram efter att ha granskat kommunerna som huvudmän för skolan. Många kommuner får också underkänt när det gäller ansvaret för att förebygga kränkande behandling. På denna punkt kritiserades drygt hälften av de 60 kommuner som var föremål för regelbunden tillsyn under förra året.
Ett annat konkret exempel där många kommuner brister är hanteringen av klagomål. Trots att detta är ett krav enligt den nya skollagen saknade en fjärdedel av landets kommuner helt skriftliga rutiner när Skolinspektionen genomförde en flygande inspektion.
”För farligt för att käbbla bort”
-Det är en alldeles för farlig utveckling för att käbbla bort. Det här visar att alla barn inte får en ärlig chans i svensk skola, säger Gustav Fridolin (MP) med anledning av Skolinspektionens årsrapport.
Att elever inte alltid får tillräckligt med tid tillsammans med sina lärare tycker Fridolin är särskilt anmärkningsvärt. När det kommer till vad han själv konkret skulle vilja göra för att ändra på situationen pekar Fridolin på högre lärarlöner och mindre pappersarbete som de viktigaste åtgärderna.
-Dels skulle jag se till att vi hade resurser i svensk skola så att det kunde finnas tillräckligt med lärare och så att det finns möjlighet att höja lärarlönerna och erbjuda fortbildning. Dels skulle jag se till att rensa bort pappersarbetet från lärarna så att det finns tid att möta varje elev, säger han.
Skarp kritik mot skolor och kommuner
Skolinspektionens summerande diskussion är mycket tydlig och mycket skarp: ”De mest utsatta kommer aldrig in”.
Betygstatistiken visar att ”alternativen och livsmöjligheterna redan vid 16 års ålder är kringskurna för många unga” eftersom skolan inte förmår att ge elever från fattiga och/eller lågutbildade hem tillräckligt stöd.
Vilka bär skulden för den segregerande skolan? Skolinspektionen pekar på lärare och skolor som utgår från att vissa elever inte har förutsättningar, inte har någon drivkraft. Ett exempel: Undervisningen i samhälls- och religionskunskap läggs ibland på lägsta möjliga nivå för elever på yrkesprogram, i övertygelsen att eleverna i alla fall inte vill lära sig mer än absolut nödvändigt. Skolinspektionen har sett ”alltför många exempel på hur elever hålls tillbaka i sin utveckling”.
Skolinspektionen pekar också på svagt ledarskap i skolorna, där rektorerna drar sig för att engagera sig i lärarnas undervisning. Och, på det politiska planet, kommuner som inte tar sitt ansvar, som låter dåliga resultat ”passera år efter år utan att se de långsiktiga konsekvenserna.”
Men, avrundar Skolinspektionen, det finns också exempel på kommuner som tar kritiken på allvar, höjer sina mål och ändrar arbetssätt.