– Han tyckte att hans jobb var viktigt och var stolt över att vara socialsekreterare, säger Lasses fru, Maria Lundqvist Persson.

Han stod upp för de svaga och kallade folk för medmänniskor och inte klienter. Han hade en genuin känsla av att vi alla är människor på samma nivå oavsett på vilken sida av skrivbordet man sitter, säger hon.

Han kände sig i ifrågasatt

Lasse Persson var socialsekreterare i närmare 30 år. De sista åren jobbade han i Krokoms kommun i Jämtland. Hösten 2009 förändrades Lasses arbetssituation. Han fick en ny chef som han uppfattade inte var nöjd med hur han jobbade.

– Han kände sig i ifrågasatt och blev fråntagen arbetsuppgifter och blev mer och mer osäker. Han tog det hårt och kände sig särbehandlad.

Lasse pratade med sin chef om situationen men det ledde till en konflikt som fördjupades. Då bad Lasse om att få byta jobb men fick inte gehör för det. Hans kollegor stöttade honom och uppmärksammade cheferna på allvaret i situationen och det inleddes en mobbningsutredning. Den 19 april 2010 var utredningen klar. En enmansutredning av en av de chefer som nu åtalats. Han konstaterade att Lasse inte utsatts för särbehandling. Istället fick Lasse veta att han begått en rad misstag och att man övervägde att ge honom en varning. 

Då slocknade ljuset i hans ögon

– När han hämtade mig efter jobbet den dagen så var det som om något i ögonen slocknat, säger Maria. Först hade han ju tyckt att det var orättvist och velat försvara sig men ju längre tiden gick desto mer började han klandra sig själv: ”de har nog rätt, jag är nog så dålig som de säger”.

Lasse mår sämre och sämre, kan inte sova och rasar i vikt. Han får inte någon formell varning utan det är som ett hot som hänger i luften och varken han eller facket får något klart besked. Väntan och ovissheten känns outhärdlig för Lasse som så småningom får veta att hans chefer funderar på om han ska varnas eller avskedas men ännu inte bestämt sig.

I maj varslas han om avsked men får inte veta varför.

– Då ska man fortsätta att vänta och undra och depressionen tilltar. Han ser ju ingen lösning utan känner sig utsparkad och att ingen vill ha honom. Han tänker att han måste gå från hus och hem och att han ställt till det för oss. Till slut så tycker han att alla skulle må bättre om han inte fanns.

Unik rättegång

Den 10 juni 2010 begår Lasse självmord. När den första chocken släppt kände Maria att hon måste ta reda på hur det kunde gå så långt.

– Jag kände bara att det här kan inte vara rätt. Det som hänt Lasse får inte sopas under mattan.

Maria började läsa handlingar, hon kontaktade experter på arbetsmiljö och pratade med människor i Lasses omgivning. Till slut polisanmäler hon fem av Lasses chefer.

Två av dem har åtalats och i dag inleddes rättegången mot dem. De är åtalade för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Åklagaren menar att de inte har fullgjort sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen som föreskriver att arbetsgivaren har en skyldighet att förebygga och förhindra ohälsa och kränkande särbehandling. Om de hade gjort vad som krävs av dem hade Lasse sannolikt inte blivit deprimerad och begått självmord, menar hon.

Rättegången är unik. Det är första gången som en domstol prövar om en arbetsgivare kan dömas för att en anställd mått så dåligt av arbetsmiljön så att han tog sitt liv.

Förnekar brott

De två chefer som är åtalade förnekar brott. De menar att de inte har brutit mot arbetsmiljölagen utan vidtagit en rad åtgärder för att förbättra situationen på Lasses arbetsplats och att de uppfyllt de krav som lagen ställer på dem när de gäller att förebygga och förhindra ohälsa.

Maria drivs inte av några hämndkänslor men det är viktigt för henne och hennes barn att Lasses död prövas rättsligt.

– Det är upprättelse det handlar om. Upprättelse för Lasse och lite för oss också och för andra som är eller har varit i liknande situationer.