– Jag kan gå genom eld och vatten för Arne. Och jag går verkligen genom eld och vatten! säger Ulla.

När Ulla kommer hem efter nio timmar på akuten kan hon äntligen äta en smörgås. Vid matbordet börjar hon berätta och tycks få ny energi.

– Arne dominerar hela min tillvaro, säger hon.

Sista tiden tillsammans

De har varit tillsammans i femtio år och har ännu en liten tid tillsammans. Ulla har bestämt att denna sista tid ska bli så fin som möjligt.

Arne bor i vanliga fall på ett demensboende som Ulla tycker fungerar dåligt.

– De på boendet anser att jag är besvärlig, säger Ulla.

Ulla är en av 1,3 miljoner svenskar som vårdar en anhörig. Hon känner sig tvingad att se till att Arne har det bra. När han saknade handtag för att resa sig i sängen, ordnade Ulla med ett. Han ska ligga på draglakan, det måste Ulla ordna fram. Likaså saknades luftmadrassen mot trycksår, tills Ulla sade ifrån. Arne måste äta flytande föda och Ulla berättar upprört hur hon ofta upptäcker att Arne får mat som är direkt olämplig för honom.

Läser dödsannonserna

Ulla besöker Arne flera gånger i veckan. Ibland står då en pipmugg med kaffe på skrivbordet i hans rum.

– Han som inte kan gå!

Ulla sätter sig vid sängen och börjar prata med Arne. Efter en halvtimme brukar han då vakna ur sitt dvallika tillstånd och faktiskt börja prata med Ulla. En timme senare sitter har i sin rullstol och dricker kaffe, eller kanske lite mousserande vin som Ulla ibland har med.

– Sedan brukar jag läsa tidningen för honom, dödsannonserna och alla reportage om mord. Han har ju varit polis! Men hade jag inte besökt honom hade han legat där på rygg med halvöppen mun och inte fått i sig en enda droppe.

Kallar sig koordinatör

Ulla har fått ett nytt ”jobb” på gamla dar.

– Jag har blivit koordinatör! Allt som gäller Arne passerar genom mig, säger hon.

Hon visar pärmar med handlingar som gäller Arne. Det är allt från anmälningar som hon gjort till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, till recept och läkarutlåtanden. Ulla tycker inte om att behöva styra i allt, stort som smått, men hon gör det av kärlek till Arne.

– Jag vill helst bara vara hustru och Arne ska vara min bästa man. Det här förstör så mycket.

Vaknar av oro

När Arne nu är inlagd på Södersjukhuset känner sig Ulla trygg i att han blir väl omhändertagen. Ändå präglas hela hennes tillvaro av oron för Arne.

– Jag brukar vakna klockan fyra varje natt av att kudden är blöt. Jag gråter i sömnen av oro. Dygnet runt finns Arne med mig.

Hur skulle Arne klara sig om inte du fanns vid hans sida?

Ulla tystnar och tar som lite sats innan hon lågmält svarar.

– Vet du, jag tror inte att han skulle leva då.