Finansminister Anders Borg anklagades för glädjekalkyler när han i september presenterade sina budgetprognoser för svensk ekonomi. I dag är det lätt att konstatera att kritikerna hade rätt. Budgeten var ett luftslott.
Nedskrivningen av tillväxten är i det närmaste historiskt stor, särskilt eftersom det inte går att peka på någon enskild händelse som utlöst en akut kris.
I september gjorde Borg bedömningen att tillväxten 2013 blir 2,7 procent, i den nya prognosen på fredagen har detta mer än halverats till 1,1 procent.
Anders Borg har stora trovärdighetsproblem när han hävdar att alla prognosmakare under hösten justerat ner sina kalklyler.
Regeringen stack ut
Visst har de det, men regeringens budget i september stack ut kraftigt när den till skillnad från i praktiken alla andra bedömare förutspådde en så stark tillväxt 2013 som 2,7 procent.
Nu har det också visat sig att den prognosen, precis som kritikerna pekade på, var alldeles för optimistisk.
Det innebär att arbetslösheten blir betydligt högre än vad regeringen tidigare trott, att underskottet i statsbudgeten ökar och att statsskulden växer.
Politiska trycket ökar
Nu ökar det politiska trycket på regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stimulera ekonomin och motverka arbetslösheten. Beskedet vid fredagens presskonferens var att ytterligare åtgärder kommer tidigast i vårpropositionen i april.
Ett snabbare genomförande av jobbpakten och tidigareläggning av arbetsmarknadspolitiska insatser eller utbildningssatsningar kan då bli aktuellt, enligt finansministern. Han lär få svårt att försvara denna politiska linje att inga snabba åtgärder behövs om varslen fortsätter på dagens nivå.
Vilka de politiska effekterna blir av den fördjupade krisen och Anders Borgs grova prognosmiss är för tidigt att dra säkra slutsatser om.
Krisen i Sverige är i första hand orsakad av en försvagad världskonjunktur och en ekonomisk kris i stora delar av Europa. Däremot kan förstås oppositionen anklaga regeringen för att ha hanterat krisen felaktigt, t ex genom att föra en ekonomisk politik baserad på felaktiga kalkyler.
Ökar förtroendet för Borg?
Finanskrisen som startade 2008 och ledde till en kraftig nedgång i ekonomin förutspåddes till en början att gynna den politiska oppositionen, men visade sig i efterhand framför allt ha gynnat alliansregeringen.
Anders Borgs trovärdighet bland väljarna ökade. Så kan det naturligtvis bli också den här gången, men frågan är om det är realistiskt.
Den här gången har oppositionen möjlighet att anklaga regeringen för att ha vidtagit otillräckliga åtgärder mot en nedgång som pågått under en längre tid och som flera bedömare varnat för.
Ett annat problem för regeringen är att arbetslösheten beräknas bli 8,3 procent valåret 2014, en ovanligt hög nivå med svenska mått och betydligt högre än när regeringen valdes 2006. Det blir en svår debatt att hantera för både Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.