I stort handlar det för partierna om att definiera en bild av hur framgångsrik eller misslyckad den förda politiken har varit. Sannolikt är det här en debatt som kommer att pågå fram till valdagen 2014.
Bakgrunden är att Socialdemokraterna bestämt sig för att återta jobbfrågan som valvinnande fråga och att den stigande arbetslösheten blivit regeringens största politiska problem inför valåret. När regeringen Reinfeldt vann valet 2006 så gjorde man det framför allt på jobbfrågan. Perssons S-regering fick underkänt och väljarna röstade fram en ny regering, som lovade att fler skulle få jobb. Fredrik Reinfeldt själv slog fast att hans regering skulle mätas på hur man lyckades med jobben.
Använder gynnande statistik
Det här är utgångspunkten för den infekterade statistikdebatt vi nu ser och som så tydligt präglade säsongsavslutningen i riksdagen. Båda parter använder den statistik som gynnar den egna sidan, och väljer att bortse från den statistik som gynnar den politiske motståndaren.
Utanförskapet har ökat kraftigt, säger Socialdemokraternas Mikael Damberg och hänvisar bland annat till att arbetslösheten i dag är högre än när regeringen tillträdde 2006. Dessutom är ungdomsarbetslösheten skyhög, menar han.
Inte alls, svarar statsministern. Antalet sysselsatta har ökat under hans statsministertid medan antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna har minskat. Och ungdomsarbetslösheten är inte alls så hög som Socialdemokraterna påstår eftersom många av dem som klassas som arbetslösa är heltidsstuderande, framhåller Reinfeldt.
Definiera väljarnas verklighet
I grund och botten handlar det om att definiera en verklighet för väljarna. Är det så illa som Socialdemokraterna hävdar, ja, då har regeringen misslyckats med sin politik. Om läget däremot är som Fredrik Reinfeldt hävdar, ja, då har regeringens politik kanske inte varit så tokig, trots allt. Det handlar alltså om att försöka bygga förtroende i breda väljargrupper för den politik man tänker gå till val på 2014.
Men den debatt som nu förs om verkligheten utanför riksdagshuset rymmer också risker. Oppositionen målar den i mörka färger, regeringssidan väljer ljusare nyanser.
Om oppositionen tar i för mycket riskerar man att måla upp en så negativ bild att väljarna inte känner igen sig. Det kan slå tillbaka.
Damberg satte press
Statsministern å andra sidan löper risken att framstå som alltför nöjd med rådande läge och som en person som inte tar samhällsproblemen på allvar. Det här nappade genast Mikael Damberg på i onsdagens debatt. Du låter som Göran Persson 2006, sa Mikael Damberg och menade underförstått att Reinfeldt inte bryr sig tillräckligt om arbetslösheten.
Stefan Löfven sitter ju inte i riksdagen och får därför inte delta i partiledardebatterna. Hans ersättare gruppledaren Mikael Damberg är dock en erfaren allmänpolitiker och lyckades sätta press på statsministern inte minst i jobbfrågan.
Reinfeldt å andra sidan brukar ju ibland anklagas för att ge ett ”trött” intryck, men var i onsdagens debatt både laddad och stridbar. Duellerna mellan honom och Damberg var både spänstiga och informativa.
Politiskt smörgåsbord
I övrigt var partiledardebatten ett smörgåsbord av vad svensk inrikespolitik just nu har att erbjuda av ideologi och sakpolitiska förslag.
Miljöpartiets Åsa Romson lyfte klimatförändringen och anklagade regeringen för att göra för lite, Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt framförde hård kritik mot de privata företag inom välfärden som plockar ut stora vinster och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson framhöll att kravallerna i Husby beror på en misslyckad invandringspolitik.
De rödgröna partierna har störst anledning att vara nöjda när riksdagen inom kort tar sommarledigt. Deras grepp om opinionen har befästs under våren.
Kräftgång för KD och C
Samtidigt fortsätter Kristdemokraternas och Centerpartiets kräftgång i opinionen. De här båda partiernas tillbakagång är det största hotet mot regeringsalliansens politiska överlevnad.
För att klara sig kvar i riksdagen krävs sannolikt hårdare partiprofilering av både C och KD under det kommande året, men det å andra sidan riskerar att skapa bilden av en splittrad regeringsallians, långt ifrån vad Fredrik Reinfeldt önskar sig inför valåret 2014.