Läraren ställer en fråga till klassen, och sedan får någon av de ivriga eleverna som räcker upp handen svara. Eller kanske skriks svaret ut innan läraren gett ordet till någon? Det är en scen som de flesta känner igen från sin barndoms klassrum.
Men kanske är det snart slut på handuppräckning i klassrummen – en ny trend där läraren istället slumpar fram vem som ska få svara håller på att bli riktigt stor ute på skolorna. På Ängsnässkolan i Huddinge utanför Stockholm används namnpinnarna flitigt.
– Jag tycker att det är mest bra, för om man räcker upp handen är det inte lika många som får svara, nu kan det bli vem som helst, säger Elmer Book, elev i klass 5B.
Större delaktighet
Anledningen att namnpinnarna skapades är just att alla elever i klassen skulle bli mer delaktiga i lektionen, precis som Elmer konstaterar. Det är inte längre bara de som alltid räcker upp handen som ska få svara, och säga vad de tycker.
– När man inte lyssnar på lektionen så kan man ändå få frågan, så nu lär man sig att man ska hänga med, säger Zeline Bengtsson, elev i klass 5B.
Metoden kallas för ”No hands up” och professor Dylan William från University of London är en av förespåkarna. Han åker runt i världen och föreläser om hur lärare kan försäkra sig om att eleverna förstår undervisningen de bedriver. Här kan du se hur han beskriver verktyget (på engelska).
Tid att upprätta strategier
Lärarförbundets ordförande är positiv till att metoden används i allt fler klasser runt om i landet.
– Det handlar ju om att fördela ordet på ett sätt som gör att läraren kan få ett bättre grepp om alla elevers kunskaper, och också lättare kunna få med sig eleverna i kunskapsutvecklingen, säger Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet till SVT.
Ett teoretiskt problem med ”No hands up” är att elever som av en eller annan orsak inte vill prata i klassrummet, ändå kan känna sig tvingade när deras namnpinne dras av läraren.
– Lärare ställs alltid inför sådana situationer, det viktiga är att det finns tid att upprätta strategier för att bygga upp självkänslan hos alla elever i klassen, säger Johanna Jaara Åstrand.
Fler använder metoden
Under de senaste åren är det allt fler skolor och lärare i Sverige som använder sig av metoden. Läraren i klass 5B på Ängsnässkolan i Huddinge tycker att ”No hands up” fungerar bra.
– Jag märker att eleverna lyssnar bättre och är mer aktiva på lektionerna. Jag har också lagt in tomma pinnar som heter ”fråga publiken”. Om en sådan pinne kommer upp, då kan de som vill svara räcka upp handen, berättar läraren Petra Berggren, som är mycket nöjd med hur dynamiken i hennes klassrum förändrats.
För eleverna gäller det att vara redo att svara på en fråga nästan jämt.
– I början kändes det lite läskigt, men nu har man vant sig, säger Kasper Lindström, elev i klass 5B.
På Lilla Aktuellts sida kan du se mer om namnpinnar i klassrummet.