Regeringen vill skärpa lagen mot barnprostitution

Uppdaterad
Publicerad

Rättsväsendet har svårt att komma åt vuxna som köper sex av barn. Om förövarna alls ställs till svars döms de ofta till mildare straff eftersom deras insikt om barnens ålder är svåra att bevisa. Men nu har regeringen inlett en översyn av lagen mot barnprostitution i syfte att skärpa den.

Trots att lagen mot barnprostitution skärptes 2005, leder få fall till åtal och det är inte ovanligt att de som åtalas döms till ett mildare brott än vad de har åtalats för.

Problemet uppmärksammades i dokumentären ”En eskortflickas dagbok” som sändes i SVT i december. Där framkom att vuxna som har köpt sex av barn ofta döms för köp av sexuell tjänst, som i praktiken är ett bötesbrott, istället för det strängare köp av sexuell handling av barn som brottet heter när barnet som säljer sex är mellan 15 och 18.

Val 2014

Samma mönster framkommer när barnen som säljer sex är under 15 år. Istället för det strängare brottet våldtäkt mot barn kan sexköparna dömas för det, i förhållande till våldtäktsbrottet, mildare brottet köp av sexuell handling av barn.

Höga beviskrav

Enligt många jurister beror rättsväsendets svårigheter att tillämpa lagen mot barnprostitution på att det ställs mycket höga beviskrav när det gäller sexköparens insikt om åldern på barnet han har köpt sex av.

Det räcker inte med att åklagaren kan bevisa att ett sexköp verkligen har ägt rum av ett barn. Man måste också bevisa att sexköparen visste eller borde ha förstått att barnet var under 18 respektive under 15 år. I praktiken krävs det teknisk bevisning, till exempel mejl eller sms där det framgår hur gammalt barnet verkligen är, vilket ofta saknas.

Barnets utseende i fokus

I brist på teknisk bevisning läggs stor vikt vid barnens utseende och kroppsutveckling under rättegångarna om barnprostitution. Något som för många barn känns som ännu en kränkning.

SVT har pratat med ”Sanna” som tillsammans med en kompis sålde sex till tre män när hon var 14 år gammal. Inför rättegången mot männen blev hon uppmanad om hur hon skulle se ut under den.

– Jag blev tillsagd om vilka kläder jag skulle ha och inget smink, kanske flätor, för att se så ung ut som möjligt. Alla hade ju erkänt så det rättegången handlade om egentligen var om de visste att jag bara var 14 år.

Regeringen vill skärpa lagen

Justitieminister Beatrice Ask tycker att rättsväsendet redan idag har möjlighet att fånga upp barnen som säljer sex och att det finns lagar som gör att sexköparna kan dömas för de brott de begår men att det finns anledning att se över påföljderna för brotten.

– Vi förbereder ett arbete för att kunna skärpa lagstiftningen, säger hon till SVT Nyheter.

Ålder svårighet

Det som är problematiskt enligt många jurister är de höga beviskraven när det gäller bedömningen av barnens ålder. Kommer utredningen även att se över det så kallade åldersrekvisitet?

– Vi får ju göra en bred översyn om vi avser att skärpa påföljderna och då måste vi ha en allsidig belysning av problemet.

Barnombudsmannen anser att man bör överväga ett så kallat strikt ansvar när det gäller åldersrekvisitet (att det är barnets verkliga ålder som gäller och inte förövarens uppfattning om den) och att man bör utreda möjligheten att samla alla sexbrott mot barn under ett särskilt kapitel i brottsbalken. Är det något som du kan tänka dig?

– Nej vi har inte diskuterat det men det är väl något man får ta med i den helhet som man har när man arbetar med lagstiftningen.

Åldersrekvisitet

2005 skärptes lagen mot barnprostitution och sexuella övergrepp på barn. Bland annat infördes lagen mot ”köp av sexuell handling av barn” och ”våldtäkt mot barn”. Men lagen om vilka krav (rekvisit) som ställs på förövarens insikt om barnets ålder för att han ska kunna dömas för brottet, det så kallade åldersrekvisitet, ändrades inte.

Den lagen är från 1962 och innebär att det krävs att gärningsmannen har uppsåt, det vill säga insikt, om barnets ålder för att kunna dömas, men det krävs dock inte full insikt (uppsåt) om barnets eller tonåringens ålder utan det räcker med att förövaren borde ha förstått, ”haft skälig anledning att anta”, att barnet varit under 18 respektive 15 år.

Men enligt lagstiftaren ska den bestämmelsen tillämpas försiktigt: ”Till ansvar skall inte dömas om barnet har en kroppsutveckling som är naturlig för den som klart passerat åldersgränsen och omständigheterna i övrigt inte ger gärningsmannen anledning att vara på sin vakt. Det är alltså i gränsfallen som gärningsmannen inte skall kunna undgå ansvar genom att hänvisa till att hen eller hon inte haft säker kännedom om barnets verkliga ålder”.

Källa: Prop 2004/05:45 ”En ny sexualbrottslagstiftning”

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Val 2014

Mer i ämnet