Barnmorskan Åsa Holstein kom ut i sitt kök där fönstret stod på glänt för att vädra. Hon såg då att hennes katt Saidie hade klämt sig ut genom fönsterspringan och stod längst ut på det smala fönsterblecket, tre trappor över den asfalterade trottoaren.

– Jag tog henne hårt i bakkroppen för att hon inte skulle falla, säger Åsa. Jag räddade henne från en säker död ner mot asfalten, men hon blev rädd och klöste mig under vänster tumme. Det blev ett tre till fyra centimeter långt sår som blödde ganska mycket, berättar Åsa Holstein.

Fick infektion

Åsa tvättade såret med tvål och vatten, satte på ett förband och gick och lade sig, det var ganska sent på kvällen.

Fem timmar senare vaknade hon mitt i natten av att handen bultade, så Åsa förstod att hon fått en infektion. Hon åkte in till Södersjukhuset i Stockholm och fick såret rentvättat och omlagt igen. Hon skickades hem med en burk penicillin.

Inlagd för operation

Här skulle historien kunnat sluta, men Åsa hade oturen att drabbas av en allvarlig infektion av bakterien Pasteurella som nästan alla katter är bärare av. Ett dygn senare var handen kraftigt uppsvullen och Åsa blev inlagd på sjukhuset för operation.

– Ortopeden sade att det var bra att jag kom in, för det som annars hade kunnat hända var att bakterierna börjat smälta bort brosk och tumsena, säger Åsa. Jag kände det som att jag belastade vården när jag kom in med bara en tumme, men då förstod jag att jag inte hade åkt in i onödan.

”Seidi kallas nu Mördarkatten”

Det har nu gått tolv dagar sedan olyckan vid köksfönstret. Åsa är på återbesök hos ortopeden och får det glädjande beskedet att hon troligen kommer att bli helt återställd i vänsterhanden.

– Det är jag väldigt glad för, säger Åsa. Jag är ju barnmorska och behöver använda båda händerna fullt ut.

Rörligheten i tumleden är starkt begränsad, men Åsa ler ändå lyckligt på britsen hos ortopeden. Hon ser ju fram emot att bli återställd. Snart ska hon åka hem till katten Saidie. Dom umgås mycket nu när Åsa är sjukskriven.

– Direkt efter olyckan kände jag mig lite avståndstagande till katten, så då sade jag till mina barn att vi kanske skulle göra oss av med henne. Då gjorde dom en pakt och sade att dom i så fall kommer att hata mig resten av livet.

– Seidi går nu under benämningen Mördarkatten. Det är kanske inte så snällt. Men hon ska få vara kvar. Jag har ju haft henne i tre år och hon har aldrig rivit oss tidigare. Barnen älskar henne. Tänk att någon som man älskar så mycket kan göra en så illa!