Försäkringskassan har svårt att säkerställa en enhetlig handläggning av assistansersättning till barn, det visar en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF).

Problemet är att det så kallade normala föräldraansvaret, alltså det ansvar som föräldrar till icke funktionsnedsatta barn har, beräknas subjektivt och varierar beroende på var barnet bor.

Skillnader i beräkningen

När man bedömer barns rätt till assistansersättning ska man räkna bort föräldraansvaret. Men varken av lagen eller av förarbetena till den framgår hur föräldraansvaret ska bedömas.

ISF har granskat Försäkringskassans styrning och handläggning för att undersöka hur man arbetar för att säkerställa att föräldraansvaret bedöms enhetligt och rättssäkert. Granskningen visar att det finns skillnader i hur man bedömer föräldraansvaret.

Saknar stöd

– Det stöd i handläggningen som behövs för att bedömningen ska bli likformig i landet saknas, vilket medför en risk för att det uppkommer skillnader, säger Mirjam Wentzel, projektledare på ISF. Handläggare tvingas ofta ta ställning utifrån egna och kollegors erfarenheter inför beslut om hur stort avdraget för föräldraansvaret ska vara i enskilda fall.

Nekas assistans

Ett av de berörda barnen är Max Petäjä, som är fem år och lider av utvecklingsstörning och autism. Han kräver ständig tillsyn, kan inte kommunicera, har blöjor dag som natt. Familjesamvaron har upphört eftersom så mycket energi går åt för att stötta Max, dag som natt.

Ändå har Försäkringskassan och Helsingborgs kommun valt att vägra assistansersättning med hänvisning till föräldraansvaret för Max.

Bedömningsverktyg

Ett steg mot en lösning kan vara att ta fram ett verktyg som är en bättre hjälp vid bedömning av vad som är normalt i omhändertagandet av barn i olika åldrar, säger ISF i ett pressmeddelande.

Dessutom bör regeringen enligt ISF låta utreda utformningen av den rättsliga regleringen av föräldraansvaret.