Förskoledagen är över på Södermalm i Stockholm och bröderna Ludde och Wille, 2 och 4 år, är på väg hem. En vanlig intensiv dag med tusentals intryck och mycket kommunikation.
Det är självklara saker för vissa barn men inte fullt så självklara för andra. Wille har en AST-diagnos (autismspektrumtillstånd) och Ludde utreds för en liknande diagnos.
– Jag brukar beskriva det som att vanliga barn har en sort autopilot. De bara lär sig allting utan att de tänker på det, medan ett barn som Wille behöver någon som visar honom och som styr honom. Men om någon gör det så kan han också lära sig allting, säger Willes mamma Maria Brander till SVT Nyheter.
Tidig upptäckt viktigt
Barn med autismspektrumtillstånd, som är ett samlingsbegrepp för olika typer av autism, har svårt med att kommunicera och svårt med socialt samspel. Men om man upptäcker det tidigt kan barnen genom övningar lära sig och på så sätt slippa att bli missförstådda och halka efter i utvecklingen.
– Att han fick hjälp tidigt spelar jättestor roll. Vi började märka att han hamnade efter på dagis och inte riktigt hängde med, samtidigt som det hemma funkade jättebra för att han behövde en vuxen som kunde hjälpa honom att rikta uppmärksamheten. Men när det var på förskolan och en stor grupp, var han bara någon annanstans.
Antalet diagnostiserade barn och unga med autism har ökat med 75 procent visar en färsk studie från Karolinska Institutet. Det finns ingen liknande studie över hela landet, så det här är siffror från Stockholms län.
Om man ser till hur åldersfördelningen ser ut bland de som upptäcks kan man se ett tydligt mönster: av de drygt 6.800 barn som fått en diagnos är det bara 170 barn som får sin diagnos tidigt, när de är mellan 0-3 år.
”En undersökning för alla barn behövs”
Men hur kommer det sig då att man ofta missar de små barnen, fast man följer alla barns utveckling på BVC? Där möts många föräldrar av en vänta-och-se-attityd, enligt föräldrar som SVT varit i kontakt med.
– Målsättningen måste vara att man upptäcker barn vid två års ålder, det måste vara möjligt att skapa ett system som fungerar mellan BVC, psykolog och barnläkare och barnpsykiater. Lösningen tror jag är att man skulle behöva ha någon typ av screening, undersökning, som alla barn går igenom, säger Sven Bölte som är professor inom barn- och ungdomspsykiatri vid KIND som är en del av Karolinska Institutet, till SVT Nyheter.
– Wille har fått lära sig allt som alla andra barn kan, men börjar man komma efter blir det svårare att ta igen det sen. Att få hjälp tidigt spelar jättestor roll, säger Maria Brander.