Brita von Polgar och Arne Bivrin förlorade tillsammans fem personer som de älskade och delade sin vardag med. Arne förlorade sin fru och dotter, Brita sin man och sina två döttrar. Men ett drygt år efter katastrofen började de umgås, och fann kärleken i varandra.

Nu är de tillbaka i Khao Lak för att vara med i en minnesceremoni för tsunamins offer.

– Jag tycker alltid om att komma tillbaka till Thailand. Senast jag var här tänkte jag att ”det här får nog vara sista gången, nu får jag resa någon annanstans”. Men sedan är det ändå någonting som drar mig tillbaka, säger Brita von Polgar.

Hon beskriver Thailand som ”en famn att hamna i” med värme, skönhet och underbara människor.

– Man får vara lite ledsen och vara i det hemska som hände här, men man är omfamnad av det här fantastiska landet, säger hon.

Inte arg på platsen

Arne Bivrin beskriver det som att han ”slöt fred” med platsen redan vid den första minnesstunden som hölls tio månader efter katastrofen.

– Jag hade en egen liten minnesceremoni vid platsen där vårt hus stått. Sedan dess har jag inte känt någon agg mot landet. Det är välkomnande, man känner sig trygg här.

Hans dotter Julia, som också överlevde vågen, känner likadant. I år har de besökt hotellet där de bodde när vågen slog in. Julia höll sin mamma i handen när de spolades ut från rummet. När hon vaknade upp igen var mamman borta.

– Jag är inte arg på platsen eller på landet. Det är ett otroligt fint ställe och det känns bra att komma tillbaka.

”Man vill plocka fram sorgen”

Brita von Polgar ser fram emot minnesceremonin på stranden i kväll.

– Jag tänker att sorgen är som en följeslagare som är med mig, men som inte får hindra mig för mycket i min vardag. Men ibland blir det för mycket att hålla följeslagaren dämpad. Man vill plocka fram sorgen och ge den tid och utrymme och sådana här ceremonier ger oss utrymme att vara i det som är jobbigt, säger hon.

Den 5 och 7 januari sänds Folke Rydéns dokumentär Överlevarna om Brita och Arne i SVT. Läs mer här.