SVT har låtit Markus Jäntti, professor i ekonomi vid Institutet för social forskning på Stockholms Universitet, analysera Statistiska Centralbyråns inkomsfördelningsundersökning.

– På lång sikt har inkomstskillnaderna ökat ganska markant i Sverige. Både taget som ett genomsnitt över hela befolkningen men också om man tittar på enskilda grupper. Den procentuella inkomstutvecklingen har varit väldigt mycket högre i toppen av fördelningen än i botten sedan i början av 90-talet, säger Markus Jäntti.

Rikaste tiondelen drar ifrån

Enligt SCB har andelen av befolkningen med låg ekonomisk standard minskat något mellan 2011 och 2012. Men den förändringen är inte statistiskt säkerställd. Däremot är det tydligt att den gruppen ökat kraftigt över tid.

Dessutom visar siffrorna att den tiondel som har lägst inkomster sett sina inkomster öka i genomsnitt med bara drygt en procent per år sedan 1991. Den inkomstgrupp som tjänar mest har sett sina inkomster öka med närmare 3,5 procent per år.

– Under de senaste fem åren så är det faktiskt först nu som den lägsta tiondelens realinkomster uppnådde samma nivå som de hade 2007. På sätt och vis har den gruppen haft en väldigt lång lågkonjunktur. I övriga grupper har inkomstutvecklingen varit väldigt gynnsam, i själva verket helt oberoende av den här lågkonjunkturen, säger Markus Jäntti.

Ensamstående mammor klarar sig sämst

Enligt SCB har den så kallade Ginikoefficienten som mäter inkomstskillnader ökat kraftigt över tid i Sverige. Däremot verkar den minskat något mellan 2011 och 2012 vilket enligt SCB i huvudsak beror på att den tiondel som tjänar mest har fått minskade kapitalinkomster under samma period. Om man bortser från kapitalinkomsterna har inkomstskillnaderna inte förändrats mellan 2011 och 2012.

– Den grupp som ser ut att under en längre period klarat sig sämst är ensamförsörjande, framför allt mammor men även pappor. Den andel som har väldigt låga inkomster har tredubblats under de senaste tio – tolv åren, säger Markus Jäntti.