– Det som jag har varit med om har påverkat mig djupt och så illa att jag var nära att ta mitt liv, säger han.

Rösten darrar av återhållen gråt och ilska när Adrian berättar om vad som hände i slutet av september förra året och följderna av det.

– Jag blev våldtagen av en man som jag trodde var en nära vän.

Togs inte på allvar

Det är inte bara det sexuella övergreppet och sveket från ”vännen” som satt djupa spår i Adrian, utan även det bemötande eller snarare brist på bemötande han upplever att han fick när sökte hjälp efter händelsen.

Han ville polisanmäla våldtäkten men togs inte på allvar av polisen, så han bestämde sig för att först inte berätta om övergreppet för någon.

– Det här ska jag behålla inom mig själv, tänkte jag, ingen ska få reda på det för det är ändå ingen som kommer att tro mig, säger han.

Men eftersom våldtäkten även skadat honom fysiskt var han tvungen att söka läkare och tog till slut mod till sig. Han gick till en läkarmottagning som han hade haft kontakt med tidigare.

– Men där fick jag absolut ingen hjälp. De ansåg inte att mina besvär hade med våldtäkten att göra.

Fick tjata sig till en undersökning

Adrian fick tjata och bråka för att bli undersökt och blev till slut remitterad till en kirurg, men inte heller där fick han det bemötande eller den vård han behövde.

– De sa att jag hade möjlighet att söka mig till andra ställen för att få hjälp.

Blev du förvånad över hur du blev bemött?

– Jag blev så besviken. Jag trodde att vi hade kommit längre i Sverige. Vi klagar över hur andra länder beter sig mot sina medborgare, men vi har inte kommit någon vart alls när det gäller att ta hand om män som utsätts för våldtäkt.

Adrian är inte ensam

Adrian är inte ensam om sina upplevelser. En granskning som RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) nyligen gjort visar att många landsting saknar både kunskap, rutiner och möjligheter att bemöta män som utsätts för sexuella övergrepp. Det är inte ovanligt att män slussas runt mellan olika mottagningar utan att få adekvat hjälp.

– Det är jobbigt att utsättas för ett sexuellt övergrepp, och ännu jobbigare blir det förstås när man måste berätta samma historia för tre olika vårdinstanser, säger RFSU:s förbundsordförande Kristina Ljungros.

– Det är viktigt att få hjälp direkt, både att bli undersökt av läkare och få psykosocialt stöd. Vi efterlyser både ökad kunskap, riktlinjer och rutiner som gör att man både i ett akut skede och även senare kan ta hand om män som har blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Vill berätta för att hjälpa andra

Adrian har även stött på motstånd när han har sökt psykologhjälp men har nu, åtta månader efter övergreppet, fått komma till en mottagning där de lyssnar på honom. Ett led i att läka såren och gå vidare är också att berätta om det han varit med om för att gjuta mod i andra som tror att de är ensamma om sina upplevelser av övergrepp och är rädda för att inte bli trodda när de berättar om dem.

– Att inte bli trodd, det är som att bli våldtagen på nytt, igen och igen. Lidandet tar liksom aldrig slut. Men om jag berättar kanske det kan hjälpa andra som varit med om samma sak att våga berätta. Jag gör det både för min egen skull och andras.

Du är inte ensam om det du varit med om?

– Nej, det är ett ogreppbart mörkertal när det gäller män som blir utsatta för sexuella övergrepp, och det är inte bara ett storstadsproblem utan sker överallt i hela landet. Även på små orter.

Har det bemötande du fått efter våldtäkten förvärrat din situation tror du?

– Ja, det har det. Och jag vill att ingen, oavsett kön, ras eller sexuell läggning vara med om det som jag har varit med om. För det kan verkligen förstöra en människa.

Hur går du vidare?

– Jag tar en dag i taget och försöker säga till mig själv att det inte var mitt fel. Att jag inte behöver skämmas, även om skammen över att ha blivit utsatt nästan är det värsta. Men det är inte jag som ska skämmas utan de som har gjort mig och andra illa. Jag tror att det kommer att gå bra för mig nu.

Adrian heter egentligen någonting annat.