USA har inte ett parlamentariskt system, utan ett maktdelningssystem, som ytterst bygger på den franske upplysningsfilosofen Montesquieus maktdelningslära från 1700-talet.

Skiljs åt

Statsskicket i USA bygger på principen att den verkställande, den lagstiftande och den dömande makten skiljs åt och samtidigt utövar kontroll över varandra. På nationell nivå utgörs den verkställande makten av presidenten och den lagstiftande makten av kongressen. Den dömande makten utövas ytterst av Högsta domstolen.

I ett parlamentariskt system är regeringen ansvarig inför parlamentet, och måste ha dess förtroende. Kan regeringen inte nå majoritet (i viktiga frågor) måste den avgå.

Presidentens regering

USA:s regering är presidentens regering, och behöver inte stödjas av en majoritet i kongressen. I själva verket har det långa perioder varit snarare regel än undantag att kongressmajoriteten haft en annan partifärg än presidenten (och därmed regeringen).

Systemet kompliceras ytterligare av att de båda kamrarna kan ha olika majoritet.

Under de senaste året har president Bush republikaner dock behärskat båda kamrarna, vilket givit presidenten en stark ställning ? något som nu urholkats efter det svidande nederlaget i valet 2006.

På Capitolium

Kongressen är den federala, det vill säga centrala, lagstiftande församlingen i USA med säte i Capitolium i Washington DC.

Dess två kamrar är senaten (eng. the Senate, av latinets senatus, ”de äldstes råd”) med 100 ledamöter, två från varje delstat, och representanthuset (eng. House of Representatives) med 435 platser, fördelade i relation till delstaternas folkmängd – en stor delstat som Kalifornien utser 45 ledamöter medan de allra minsta (till folkmängden) bara utser en enda.

Representanthusledamöter sitter i två år, senatorer i sex.

Senatorerna representerar hela hemstaten, medan kongressledamöterna väljs för särskilda distrikt.

Vid oavgjorda omröstningar i senaten har vicepresidenten, som är senatens formelle ordförande, utslagsröst.

Lika stor makt

De båda kamrarna har i grunden lika stor makt, även om senaten anses mer prestigefylld. Det är vanligt att amerikanska politiker börjar sin karriär i representanthuset för att sedan bli senatorer

Kongressen beslutar om bland annat skatter, tullar och anslag. Ett mäktigt påtryckningsredskap för kongressen är också att den håller i statens utgifter, inklusive krigsbudgeten.

Fördrag med främmande makt ska godkännas av senaten, liksom viktigare utnämningar till federala poster. De ofta offentliga förhören med kandidater till framträdande poster är en viktig del av USA:s politiska. Liknande förhör anordnas även av de utskott (ofta tillfälliga) som skall undersöka regeringens åtgärder; även privata företag, intressegrupper m.m. kan bli föremål för granskning, vanligen genom att berörda personer inkallas till formella, edsvurna förhör.

Kan avsättas

Federala tjänstemän, inklusive presidenten, och domare kan också avsättas av kongressen genom riksrättsåtal.

Förhållandena i kongressen avgör inte regeringsbildningen, det gör presidenten.

Representanthuset deltar i all lagstiftning men utövar sitt största inflytande när det gäller ekonomiska frågor som budget, anslagsbevillningar och skatter och tullfrågor.