Vad är målet med mötet i Paris?

Världens nära 200 FN-länder ska tillsammans komma överens om ett nytt globalt klimatavtal. Det ska vara det viktigaste steget för att stoppa mänskliga klimatförändringar. Det ska också tackla frågorna om anpassning till ett nytt klimat och vara en hjälp till de länder som behöver.

Senast man försökte i Köpenhamn 2009 misslyckades det eftersom den höga målsättningen inte matchades av de dåliga förberedelserna. Nu är förberedelserna bättre och målsättningen lägre.

Vilka är de tuffa frågorna?

Det är samma knäckfrågor som återkommer i  FN:s klimatförhandlingar. Frågan om rättvisa är central; vem ska göra mest och vem behöver inte göra lika mycket?

Om temperaturökningen ska hållas under två grader som alla länder kommit överens om kan de totala utsläppen bara vara 3.000 miljarder ton. Av det återstår cirka 1.000 ton, enligt den senaste forskarrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC, Fifth Assessment Report, AR5).

Den stora frågan är hur de utsläppen ska delas upp? De rika länderna har släppt ut mest koldioxid historiskt och har i dag högst utsläpp per person. De fattigare länderna vill ha rätt till ekonomisk utveckling och det är bara möjligt med hjälp av fossila bränslen, menar en del. I många U-länder ökar utsläppen snabbt, medan de står still eller minskar något i de rika länderna.

Tekniska frågor och hur avalet ska formuleras är alltid en bromskloss. Det är även frågan om klimatbistånd. De fattiga länderna vill ha ekonomisk hjälp för att bygga upp samhällen med låga utsläpp och för att skydda sig mot klimatförändringarna.

Vad blir skillnaden på Parisavtalet och Kyotoprotokollet?

Kyotoprotokollet var ett avtal som tillkom i japanska Kyoto 1997 och tvingade länder att minska utsläppen. Där kallades minskningskraven juridiskt bindande, men samtidigt fanns inga repressalier för de länder som misslyckades. Kyotoavtalet ställde bara krav på industrialiserade länder.

Parisavtalet kommer att gälla alla länder, men inte ha tvingande siffror på hur mycket utsläppen ska minska. Länderna har inför mötet fått lämna in sitt resepktive lands klimatplan till FN, de så kallade INDC:s (Intendended Nationally Determined Contributions).

Kommer det att bli legalt bindande?

Nja. Eftersom alla länder vid klimatmötet i sydafrikanska Durban 2011 lovat att avtalet ska vara ”bindande” måste åtminstone en del av avtalet vara av juridisk karaktär.

Här kan inkluderas regler för att ha kontrollstationer och för att rapportera och verifiera utsläpp. Men det kommer inte att bli en ”global lag” som tvingar länderna att minska utsläppen.

Vad lovar länderna att göra?

Kina har lovat att bromsa utsläppen och få dessa att vända ner senast 2030. EU ska minska utsläppen 40 procent till 2030. USA ska minska utsläppen 27 procent till 2025. Indien lovar inget om när utsläppen ska vända ner, men ska satsa stort på förnybar energi. Se även faktarutan nedan.

Kan länderna fuska med utsläppen?

Ja, det är möjligt eftersom det inte finns någon öppen revision av ländernas utsläppsstatistik. Nyligen avslöjades att Kinas utsläpp från kol varit betydligt större än de tidigare rapporterat. Men koldioxidhalten i atmosfären mäts kontinuerligt så summan av utsläppen är känd.

Räcker ett avtal i Paris för att nå tvågradersmålet?

Nej. Alla ense om att de klimatlöften som länderna hittills har presenterat inte innebär tillräckliga utsläppsminskningar för att klara två-graders-målet. Beräkningar visar på att jorden nu går mot mellan 2,7 och 3,1 graders uppvärmning.

Men det är avsevärt mycket bättre än ”business-as usual” som skulle leda till upp till 4,8 graders ökning globalt, enligt forskningsrapporten från FN:s klimatpanel, IPCC.

Politikerna och klimatdiplomaterna kommer sannolikt att framställa det som en stor framgång för klimatet medan miljörörelsen och kritiska forskare kommer att säga att det inte räcker. Nästan oavsett utgång.

Kan ett land stoppa alltihop?

Ja, i teorin i alla fall. Beslut ska tas i enighet. Det betyder att avtalet kommer att bli minsta gemensamma nämnare för vad länderna kan acceptera. Men politiskt tryck kommer att tvinga länder att acceptera saker de helst skulle säga nej till. Oljeländerna skulle till exempel annars kunna blockera alltsammans.

Kommer det att lyckas?

Ja. Redan nu på förhand ser det ut som det kommer att bli ett avtal. Skälet är att de flesta svåra och känsliga frågorna kommer att läggas i den frivilliga delen av avtalet. Dessutom har de stora spelarna ställt sig bakom ett avtal.

Men kniviga frågor som finansiering, kontrollmekanismer och den faktiska formuleringen av texten kan sätta käppar i hjulet. Så oddsen är goda, men det finns en viss risk för haveri.

Vad krävs för att det ska ses som en framgång?

Eftersom dagens klimatlöften inte räcker måste Parisavtalet innehålla en stark mekanism för att skruva upp ambitionerna efter hand. EU vill se kontrollstationer vart femte år där länderna ska redovisa vad man åstadkommit och ge nya löften. Dessutom vill många se ett långsiktigt mål och något slags beslut på vad som ska hända under de fem åren innan 2020 när avtalet ska träda i kraft. Tydliga regler för att mäta och kontrollera utsläpp ses också som nödvändigt.

Vad händer efter Paris?

”Paris är inte slutet, utan bara en början” – så låter det redan nu eftersom det långsiktiga målet är att halvera utsläppen till seklets mitt och komma ner till nära noll om hundra år enligt FN:s klimatpanel. Därför krävs fler klimatmöten och nya klimatavtal.

Hänger allt på FN:s klimatförhandlingar?

Nej. Företag, städer och regioner har fått en allt större betydelse och går ofta före staterna i att minska utsläppen. Det finns också en växande trend från investerare att sälja innehav i kol, gas och olja eftersom dessa ses som osäkra investeringar. Det kan bidra till att fossila reserver stannar i marken.

Vad är de osäkra korten?

Vilken roll kommer de stora fossilländerna Australien och Kanadas nya regeringar att spela? Vad kommer Kinas bluff med kolutsläppen att betyda på klimatmötet? Kan de indonesiska skogsbränderna, som på kort tid blivit en av de största utsläppskällorna, att föra förhandlingarna i en annan riktning? Kommer hårdare säkerhet kring mötet bli en broms? Och vad kommer att ske med alla demonstrationer och sido-event under det ökade terrorhotet?

Och när var det nu igen?

Klimattoppmötet börjar den 30 november och pågår till 11 december, men kommer sannolikt att förtsätta på övertid något dygn därefter.

Stats- och regeringscheferna är inbjudna till mötet startar sedan är det ländernas delegationer och miljöministrar som ska mejsla fram ett nytt globalt klimatavtal som ska börja gälla från år 2020.