President Erdogan för just nu krig på många fronter – militärt i grannländerna Syrien och Irak och på hemmaplan mot Gülen-sympatisörer, oppositionella politiker och obekväma journalister.
Gemensam nämnare för den krigföringen är, enligt den turkiska ledningen, kampen mot terrorn.
Men det handlar också, och kanske främst, om att stärka president Erdogans och AKP:s grepp om makten.
Politisk rivalitet
Det kurdiska HDP är mycket populärt och en klar politisk rival till Erdogans styrande AKP.
HDP är det tredje största partiet i parlamentet och orsakade i valet 2015 att AKP förlorade sin majoritet. Ett hårt slag mot Erdogan, som snabbt utlyste nyval och nu har AKP åter regeringsmajoritet.
Terroranklagelser
HDP anklagas av den turkiska ledningen för att vara det terrorstämplade PKK:s politiska gren, något som de själva helt avvisar. Den turkiska staten och PKK har fört krig mot varandra i över trettio år. En kort period av fred och samtal förbyttes nyligen i väpnad konflikt igen.
Kriget i Syrien
Turkiet har haft mycket politisk oro det senaste året, ett kuppförsök och en rad blodiga terrorattacker där IS eller PKK utpekats som ansvariga.
Dessutom har kriget i Syrien intensifierats och Turkiet har slagit till mot både IS och mot syriska kurdiska grupper YPG, som de anser stå PKK nära. Samtidigt har man fortsatt sin krigföring mot PKK.
Nyligen grep man borgmästaren (HDP) i Diyarbakir, huvudstad i den östra kurdiskdominerade delen av Turkiet. Ankara tog över kontrollen av borgmästarämbetet. Det här är bara ett i en lång rad gripanden. I september sparkade man 28 andra borgmästare, de flesta HDP, och ersatte dem med andra administratörer.
Utan immunitet
I våras hävdes den immunitet som parlamentariker tidigare haft. Det följdes snabbt av en lång rad terroranklagelser mot HDP-politiker. Och det är det vi ser resultatet av nu när man gripit HDP-politiker som man anklagar för samröre med PKK eller liknande. De som vägrat inställa sig för förhör har istället gripits.
Turkiet lever med undantagstillstånd sedan kuppförsöket i juli. Det betyder att myndigheterna kan agera som de vill om de anser att säkerheten är hotad.
Frågan är hur långt de är beredda att gå för att undanröja det som ses som politiska eller militära hot mot den turkiska staten. Som det är nu är risken stor för en upptrappning av motsättningarna och en fortsatt kraftmätning mellan militären och PKK.