Först några ord om varför Tyskland skall skärpa sig: Tyska banker var flitiga att låna till greker och andra krisländer, men har likt Måns i ”Pelle Svanslös” öst över de problemen på andra. Genom att den Europeiska centralbanken, ECB, tagit över dessa lån är det skattebetalare i EU:s alla 27 länder, inklusive Sverige, som får vara med och ta smällen. Nu får Tyskland ”bara” stå för eventuella förluster utifrån landets andel av ECB – tack för det. Den där sanningen att det bara är Tyskland som får stå för andra länders lättja ska alltså tas med en nypa salt.
Inte ens de nödlån som har gått till Grekland har hamnat där – häng med!
Betalar till sig själv
Lämnar Grekland euron blir det ju inga pengar från den så kallade Trojkan (Europeiska centralbanken, EU och Internationell valutafonden), som hittills räddat landet ekonomiskt – eller plågat landet som många greker tycker. Men tittar man på de pengar som landet faktiskt fått låna sedan 2010, drygt 170 miljarder euro går det mesta – inte till grekerna! Två av tre euro som landet lånat har nämligen suttit på ett konto i Aten i ett par dagar innan det gått tillbaka till Trojkan i form av räntor på landets lån. Man skulle kunna säga att Trojkan betalar till sig själva.
Detta visar med all tydlighet att Grekland har för stora lån om de skall kunna vända utvecklingen – punkt! Det visar också på att hjälpen till Grekland är hjälp till självhjälp för de länder som har pengar att förlora i Grekland.
Men det kommer att kosta alla, inte bara Grekland, om landet lämnar euron. Hur mycket det kommer att kosta finns det lika många beräkningar över som öar i den grekiska arkipelagen. Förlusterna i Europa och USA på lån och valutaskillnader kan kosta uppåt 7.700 miljarder kronor, men som sagt, detta är bara en av många beräkningar.
I all förändring kan det finnas fördelar, särskilt i den grekiska där läget redan nu är desperat.
Kaos inte säljande
En ny grekisk valuta kommer att falla, minska i värde, vilket gör grekiska varor intressantare för greker och utlänningar. Men varuimporten till Grekland är mer än dubbelt så stor som exporten. Hur ska grekerna få råd att köpa in dessa prylar – antagligen inte – vilket kommer att sänka horder av företag. Det blir naturligtvis billigare att turista i Grekland – mer souvolaki för pengarna! Men den billigare souvolakin kan knappast i en handvändning kompensera för den dyrare importen.
Dessutom finns det problem att öka turismen till ett land i kaos – även om det är billigt. Det är ju inte så konstigt att tyskar är tveksamma att resa till ett land där de utmålas som Europas härskarfolk med negativa kopplingar bakåt i historien. För andra är platser där kaos är en ingrediens i parplydrinken inte direkt något säljande.
Men hur kan det vara så att musen skrämmer elefanten – att Grekland som står för två procent av Europas ekonomi kan skrämma resten av världsekonomin? Förklaringen stavas f-ö-r-t-r-o-e-n-d-e. Förtroendet att inte andra länder också ska hamna i samma situation. Innan Grekland blev det Grekland i kaos vi ser i dag hade massor av Europeiska länder skulder långt över EU:s tillåtna gränser – men först nu är skulderna ett problem.
Europas möjligheter att skydda sig mot att den ”grekiska sjukan” ska spridas anses av många bedömare vara större än efter 2008 års Lehman Brothers krasch. Skäl som framförs är att man har haft en längre tid att förbereda sig och att företagen är starkare – har mer pengar. Men det talas konstigt nog väldigt lite om att stater och riks- och centralbanker har mindre resurser.
Politisk uppbackning krävs
Många stater är ju redan överbelånade. Riks- och centralbanker har redan sänkt räntorna ned mot nollstrecket. Men åtminstone börserna hoppas att riks- och centralbankerna ska trycka mer pengar. Något som den amerikanska centralbanken redan gjort vid två tillfällen. Att framgången uteblivit i USA och att man filar på ett tredje försök visar med all tydlighet att sedlarna inte kan fladdra fritt för vinden utan behöver politisk uppbackning från en statskassa för att långsiktigt styra upp ekonomin.
Sedan finns ju de så kallade brandväggarna, pengar i två olika fonder på totalt 770 miljarder euro. Nåja den första fonden är inte permanent och har inga pengar (pengarna tas in när de behövs) och den permanenta fonden skall inte vara i gång förrän i juli. Dessutom ska ju jättelandet Spaniens andelar i dessa fonder räknas bort liksom redan tidigare Grekland, Irland och Portugal, eftersom länderna söker hjälp från samma fonder. Fonderna är redan i utgångsläget svagare än vad man vill ge sken av.
Internationella valutafonden har också uppåt 100 miljarder Euro ut-i-fall-att. Pengarna skall rädda stater och banker om den ”grekiska smittan” sprids. Summorna låter imponerande men räcker knappast om både Spanien och Italien får problem. Den spanska ekonomin är mer än dubbelt så stor som de redan stöttade länderna Grekland, Portugal och Irland. Italien är världens tredje största låntagare efter USA och Japan. Storleken på problemen börjar likna en elefant. Just den elefant i rummet politikerna inte sett i åratal.
Kommer ni ihåg leken ”sten, sax, och påse”? Långsiktigt funkar ekonomin på samma sätt. Tillväxt på en procent slår bort statsskulder på en halv procent. Så det finns bara en lösning ur skuldkrisen – tillväxt. Men innan dess måste skräpet från eurokalaset betalas av och städas bort.