I dag är en lite lugnare dag än i går. Regnet som faller över Aleppo gör att flygplanen inte bombar med lika stor intensitet som annars. ”Det har bara varit en massaker i dag, klockan fem i morse”, säger Abd Alkader Habak när vi når honom på Skype.  

Enligt hans uppgifter dödades tio personer i attacken, bland dem fanns kvinnor och barn. 

– De som försökt lämna och ta sig till de regimkontrollerade områdena kom tillbaka i dag, skadade. Regimen hade bombat dem, precis som man gjort i andra områden.

Läs också: Detta händer just nu i Aleppo – svar på fem frågor

Alla får fler arbetsuppgifter

Abd Alkader Habak är filmare, medieaktivist. På hans Facebooksida vittnar bilder om att han tycker om att filma. Materialet han

samlat ihop från striderna i Aleppo har han grävt ner, och skickat koordinaterna till någon utanför för att eftervärlden ska kunna se vad han sett.

Han är filmare – men just nu är han många andra saker, säger han. 

– Man kan inte välja här. Om man är på en plats där en massaker sker är man tvungen att göra något. Om man befinner sig på ett sjukhus måste man ge de skadade bandage, om man befinner sig där det finns flyktingar så måste man bli en hjälparbetare.

På tisdagskvällen kom uppgifter från båda parter om att man kommit överens om ett eldupphör och en evakuering för att stridande och civila ska kunna lämna staden. Enligt uppgifterna ska evakueringarna påbörjas redan ikväll.

”Alla vet, alla ser”

113 dagar. Så länge har Abd Alkader Habak räknat till att belägringen av hans hemstad pågått. 113 dagar utan att bombflygen, säger han, har slutat cirkulera. Ändå tycker han att omvärlden är så märkligt tyst.

– Hela mänskligheten ser det som sker här. Jag tror inte på någonting längre. Det finns inte en enda kanal, som inte visar vad som händer i Aleppo. Alla vet, alla ser, säger han.

Han vädjar till det internationella samfundet att stoppa det han kallar för en förintelse. Sedan kan han inte hålla gråten tillbaka. 

– När ett barn dör i mina händer, vad ska jag göra? Vi känner oss inte som människor längre.

Det har funnits diskussioner om att evakuera civila från det belägrade området. Abd Alkader Habak berättar att ingen är tvingad att stanna – men de flesta unga män som tagit sig över har tagits in som reserver i armén, de som inte gjort sin militärtjänst tvingas att göra det.

Själv säger han att han inte kan lämna den lilla enklaven som regimen nu försöker ta kontroll över. 

– Vi som är kvar här, civila eller aktivister, är dömda till döden i vilket fall som helst. Jag har inte haft någon chans att lämna men även om jag får det så stannar jag kvar. Vi har startat en revolution, jag vill ha mina rättigheter och jag tror inte att det är förbjudet att be om sin frihet, säger han och fortsätter. 

– Jag kan inte lämna tusentals bakom mig att bli avrättade. Antingen ska vi alla vara tillsammans, eller så ska vi dö tillsammans.

Många tar sig snabbt ut

Vi frågar Abd Alkader Habak vad han och de andra civila är mest rädda för, om regimen tar sig in i området. Att dödas, bli gripna eller avrättas på plats, svarar han. Människor har så sent som i dag sett bilder på hur män som lämnat området tvingats in i militärtjänst, samtidigt som deras mammor gråter.

De som inte vågar stanna tar sig snabbt igenom regimens område till rebellkontrollerad mark som landsbygden i Idlib eller utanför Aleppo, berättar Abd Alkader Habak. 

Samtalet vi har med honom kanske blir det sista meddelandet som hörs från östra Aleppo, säger han. 

– Vi aktivister här i Aleppo vet att det är döden eller ett ovisst öde som väntar oss, som livstids fängelse. Vi går igenom något liknande det som hände under förintelsen men för oss civila finns inget annat val, jag kan inte lämna människorna i Aleppo.