Han ledde framgångsrikt kampen för ett utträde ur EU tillsammans med justitieministern Michael Gove. De två var ett tandempar.

Och i spekulationerna om Boris Johnsons framtid, sedan premiärminister David Cameron förkunnat sin  avgång, sågs alltså Johnson som en nästan självklar vinnare.

Lägre siffror för Johnson

Men det fanns skuggor som ingen märkte, som skulle försvåra Boris Johnsons väg till makten.

Inrikesminister Theresa May meddelade i dag att hon ställer upp som kandidat. Hennes siffror i den första opinionsmätningen efter folkomröstningen visade att hon hamnade på 55 procent bland konservativa partimedlemmar. Boris Johnson hade bara 38.

Det var en fingervisning. Men mer skulle komma under torsdagen. Plötsligt förkunnade Boris Johnsons parhäst Michael Gove att han ställde upp och kandiderade till partiordförandeposten.

Det var ett slag för Boris Johnson för alla hade trott att Michael Gove skulle hålla sig i kulisserna och vara en trogen rådgivare till Johnson.

”Johnson saknar ledaregenskaper”

Gove hade tidigare sagt att han inte tänkte ställa upp som partiordförandekandidat. Han lovade till och med att skriva upp detta löfte i sitt eget blod på ett stycke pergament.

Men nu ändrade han sig. Han sade rakt ut att han ansåg att Boris Johnson saknade de ledaregenskaper som krävdes för att bli premiärminister i en så kritisk tid som den som ligger framför Storbritannien nu.

Theresa May spädde på i en artikel i konservativa The Times där hon menade att Boris Johnson inte passade därför att han kom från en privilegierade överklassmiljö och inte förstod vanligt folks bekymmer.

Alla hade väntat att Boris Johnson skulle meddela att han ställde upp till val.

Reformera kapitalismen

När han mötte press och partifolk höll han ett långt tal om allt han åstadkommit som borgmästare under två valperioder i London.

Han talade också om att han ville reformera kapitalismen. Han var inte kommunist, sa han, men han ville allt fler människor skulle kunna få del av den ekonomiska tillväxten.

Och så kom det: Alla väntade att han skulle meddela sin kandidatur och han meddelade istället att han efter konsultationer med kolleger och med tanke på förhållandena i parlamentet tänkte han inte ställa upp.

Dålig förhandlare

Uppgifter finns att Michael Goves beslut att ställa upp plötsligt gjorde att en rad parlamentsledamöter som tidigare tänkt stödja Johnson plötsligt bytte sida och uttalade sitt stöd för Gove. Flera tunga namn uttalade sig under torsdagen tveksamt om Boris Johnsons förmåga att led landet.

Theresa May var en som spädde på när hon talade om hur dålig förhandlare Johnson var – en fara när man ska förhandla med EU om de nya villkoren.

Theresa May var för att landet skulle stanna kvar i EU men lovar nu att – om hon blir premiärminister – ska hon tillsätta en Brexit-förespåkare som minister att sköta förhandlingarna med EU. Hon anses som hårdför när det gäller invandringspolitik.

Sågs ej som övertygad EU-motståndare

Hon har dessutom lovat att stoppa den åtstramings- och sparpolitik som Cameronregeringen drivit.

Michael Gove lovar att konsekvent genomföra utträdet ur EU.

För Boris Johnson gäller att han egentligen aldrig sågs som en övertygad EU-motståndare. Han utnyttjade istället situationen och ställde sig mot Cameron, som ju ville stanna kvar i EU, för att sedan kunna efterträda Cameron om Brexitsidan vann.

Det var alltså ren taktik för Johnson, som tidigare ansetts EU-vänlig.

Vad ska Johnson göra nu?

Det finns också de kommentatorer som menar att Johnson inte nödvändigtvis skulle föra Storbritannien till ett av de mål som många väljare önskat – att stoppa invandringen.

Johnson beskrevs under sin tid som borgmästare mera som en person som var öppen för invandring i världsmetropolen, mer kosmopolitisk. Denna misstanke kan också ha legat honom i fatet.

Johnson lovade dock att hjälpa partiet och talade om att framtiden för landet utanför EU var lysande. Det finns kommentatorer som menar att han genom att offra sig själv har åstadkommit att partiet står i skuld till honom. Och att han kan få inflytelserika poster utan att vara premiärminister. Men förvirringen i det politiska London är stor. Frågan är vad det nu blir av Boris Johnson.