Då träffas euro-zonens finansministrar för att diskutera den grekiska krisen igen.

Det har annonserats många frister och dead-lines och ödesstunder under de senaste åren. Men nu tycks det verkligen vara frågan om den sista chansen.

Förtvivlat försök

Eller kanske ändå inte: Den grekiska regeringens beslut tidigt på fredagskvällen att utlysa en folkomröstning den 5 juli är en signal att Grekland inte respekterar fristen – och frågan är nu hur ministrarna reagerar på detta. Det kan ses som ett sista förtvivlat försök från den grekiska regeringen att ändra den inledda processen om hur krisen ska lösas.

Man kan utgå från att den grekiska utspelet skapar förvirring inför lördagens möte. Men av prestige- och principskäl måste det rimligtvis ändå hållas. Och uttalanden från EU-håll tyder på att man nu menar att Grekland har stängt igen dörren för en uppgörelse. Den tyske finansministern Wolfgang Schäuble hör till dem som anser att grekerna nu har avbrutit förhandlingarna.

Statsbankrutt

För på tisdag den 30 juni löper fristen ut för ett stödpaket som har beviljats Grekland. Landet har redan knaprat i sig åtskilliga miljarder av detta paket – men nu är det kvar 7,2 hägrande miljarder euro (67 miljarder kronor) som Grekland behöver för att klara sina skulder.

Den 30 juni måste Grekland betala cirka 1,6 miljarder euro till Internationella valutfonden IMF. Senare i juli behöver man betala ut ytterligare 5 miljarder euro.

Om man inte gör det kan resultatet bli att Grekland gör ett slags statsbankrutt och kan tvingas ut ur euro-samarbetet.

Utträde finns inte

Frågan är nu om det finns någon chans att överbrygga tiden fram till folkomröstningen den 5 juli när det gäller ett provisoriskt stöd till Grekland för den skuld som ska betalas den 30 juni. Den grekiske finansministern tycks önska det. Frågan är dock om det är möjligt för de övriga euro-länderna.

Det är idag svårt att bedöma konsekvenserna av allt detta. Ett utträde ur euro-samarbetet finns egentligen inte enligt avtalet om införandet av euron. Om det sker kan det få effekter på andra euroländer med svaga ekonomier, som Frankrike eller främst Italien.

Hårda förhandlingar

Det kan alltså bli en ödesstund inte bara för Grekland utan för hela euro-området. Men som sagt: Ingen vet hur de internationella marknaderna kommer att reagera.

Hårda förhandlingar har ägt rum mellan Grekland och EU, IMF samt Europeiska centralbanken ECB. Det är de som under en lång tid hållit Greklands ekonomi under armarna.

Men under veckoslutet började det bli bråttom. Den ursprungliga planen – innan folkomröstningen blev aktuell – såg ut så här: Fristen till den 30 juni innebar att det på lördagen måste träffas ett avtal. Ty detta måste – om Grekland skulle få ut sina 7,2 miljarder – först godkännas av det grekiska parlamentet. Det måste alltså ske före tisdagens utgång.

Kan skada

Sedan skulle ett antal EU-länders parlament – däribland det betydelsefulla Tyskland – godkänna överenskommelsen. Allt måste ske före tisdag. I just Tyskland finns en växande opposition i parlamentet mot att fortsätta stötta Grekland.

Grekland har presenterat ett åtgärdspaket som EU, IMF och ECB är missnöjda med. Det handlar mest om avgifts- och skattehöjningar. De tre institutionerna menar att denna lösning skulle skada grekisk ekonomi.

De tre vill istället att det grekiska samhället ska reformeras i grunden – det gäller kamp mot korruption, förbättrad skatteindrivning, en minskning av alla politisk tillsatta tjänster inom den offentliga sektorn, privatiseringar av statsägda bolag och en rad andra åtgärder.

Grekisk protest

Det är alltså två olika synsätt på hur krisen ska tacklas. Man kan säga att EU till sist har gav Grekland ett ultimatum: Take it or leave it. Man var inte intresserad av att diskutera Greklands förslag till lösning. Man vill få Grekland att acceptera EU-IMF-ECB-lösningen.

Grekland har protesterat mot detta och menar i grunden att det är diktatoriskt. In i det sista verkade det som om de tre institutionerna tänkte hålla fast vid detta: Grekland måste acceptera eller också fick man inga pengar.

De tre har dock sockrat sitt erbjudande: Man erbjöd en förlängning av stödet till Grekland på fem månader och lovar 12 miljarder euro för detta. Det hade gett Grekland ytterligare en tid att inleda sin reformverksamhet.

Det skulle kunna ses som en uppmjukning av de tres hållning, men samtidigt betydde det att Grekland gick med på de villkor som de tre ställde. Det innebar bland annat försämringar av pensionsvillkor och skattehöjningar – plus grundläggande reformer av samhället. Det är det som den grekiska regeringen nu istället försöker folkomrösta om.

Osäker utgång

Ett av Greklands stora problem har just varit att samhällsstrukturen kan anses som föråldrad. Med en tungfotad byråkrati där offentliga jobb frikostigt delats ut på grund av partitillhörighet.

Den grekiska vänsterdominerade regeringen vann valet i januari på löften om att inga nya åtstramningar ska äga rum.

Nu måste den alltså – för att få kontanter – säga ja till ett program som innebar genomgripande förändringar, vilket kunde leda till att inte tillräckligt många i regeringspartierna röstade för den eventuella uppgörelsen. Genom att utlysa folkomröstningen har man alltså avvecklat hela denna process.

Lämna över ansvaret

Om det blivit en omröstning i parlamentet hade den troligen blivit ett ja därför att oppositionspartierna skulle ha röstat för avtalet, men resultatet av att regeringen saknat egen majoritet i parlamentet hade troligen inneburit regeringskris och nyval.

Utgången av lördagens förhandlingar såg ut vara avgörande för det grekiska dramat. Nu har ansvaret övervältrats på det grekiska folket och läget förefaller förvirrat.