Vid en presskonferens efter det extra toppmötet sade hon att Syrienkrisen måste lösas genom politiska samtal – även med al-Assad.

Merkel har här gett sig in på en realpolitisk linje. Hon kommer från Östtyskland, DDR. Den tyska återföreningen skedde genom en politik där Väst- och Östtyskland förde en dialog, fast Västtyskland ansåg att Östtyskland var en mördarregim som sköt ihjäl östtyskar som försökte fly över till väst.

Försöker ta ledningen

Det är troligt att det är denna erfarenhet från det tyska förflutna – och hennes förflutna – som gör att Merkel är mer pragmatisk än vad till exempel USA har varit.

Utspelet kan i alla fall ses som att Merkel än en gång försöker ta ledningen och driva på en politik i en riktning som hon anser vara den riktiga. Och det ska naturligtvis – bortsett från Merkels ursprung – också ses som led i ett fullt konkret mål: Att minska flyktingströmmen.

Även Vladimir Putin vill att väst ska mjuka upp sin hållning till al-Assad. Vid FN:s generalförsamling väntas han lägga fram en plan som innebär att väst och Ryssland ska förena sig i kampen mot terroristorganisationen Islamiska staten, IS.

Allierad med al-Assad

Putin är allierad med al-Assad och menar att västs konfrontation med al-Assad ska läggas åt sidan. Ryssar, västländer och al-Assads armé ska tillsammans slåss mot IS, kommer att bli hans budskap till världen.

Ryssland håller på att bygga upp en militär styrka baserad i Syrien för att kämpa mot IS, vilket är en klar utmaning om den hittills förda västliga politiken.

Merkel sade även att Iran och Saudiarabien – två svurna fiender – skulle tas med i dessa samtal.

Gemensam syn på Iran

Särskilt USA har vägrat att tala med al-Assad och kräver att han avsätts. Det är också den västvänliga syriska oppositionens krav. Denna opposition är dock klart marginaliserad idag.

Vad gäller Iran kan man säga att Merkel och Obama ligger på samma linje: USA hoppas att man kan få ett närmare samarbete med Iran till exempel om Syrien, som Iran stödjer, efter sommarens överenskommelse om Irans misstänkta kärnkraftsprogram.

Tidigare försök till fredssamtal där även al-Assadregimen varit närvarande har strandat på den västvänliga oppositionens krav att en övergångsregering i Syrien ska ske utan al-Assad.

Kerry ändrar sig

Men Merkel är faktiskt inte först med att mjuka upp den västliga tonen mot al-Assad. Häromveckan sade USA:s utrikesminister John Kerry något som tyder på att USA också håller på att tänka om.

Kerry krävde fortfarande att al-Assad skulle lämna makt ifrån sig. Men han sade att detta kunde ske EFTER en fredsöverenskommelse.

Så just nu ser det ut som om allt fler börjar anse att han är en viktig aktör som man inte kan ignorera.

Merkels uttalande kommer efter onsdagens extra toppmöte. Det var inriktat på att söka motarbeta fortsatta flyktingströmmar genom att försöka angripa den grundläggande orsakerna till flykten.

Behöver inte acceptera al-Assad

Grunden ligger i Syrien-konflikten – och där tycks det nuvarande västs nuvarande position inte finnas något utrymme för kontakter med al-Assad.

Frågan är om Merkels utspel är förankrat i USA. En rådgivare till tyska regeringen skrev häromdagen en debattartikel där han föreslog att väst skulle ta upp kontakten med al-Assad, det var den enda möjligheten att nå en uppgörelse i Syrien.

Merkel tycks ha lyssnat på det rådet. Det behöver inte betyda att man acceptera al-Assad vars regim står för mångdubbelt fler dödade än vad som kan skrivas på IS konto.

Frågan är om Obama-administrationen kan acceptera detta – och om den i och för sig betydelselösa västvänliga syriska oppositionen kan omvändas.