Den pensionerade rektorn minns inte hur många barn han har slagit. Men det händer titt som tätt att hans gamla elever tackar honom för att det gjort dem till bättre människor.

– Till och med prästen, som är en av mina gamla elever, nämnde det i kyrkan igår. Han sa att jag aldrig behövde använda ”paddeln” på honom men att han lärde sig av att jag slog någon annan, berättar Chester Ray Harrington.

Han vill visa hur det går till och ropar på sin vuxna dotter. Hon blir inte överraskad när han smiskar henne på rumpan, men det blir vi.

”Paddeln” för tankarna till ett platt brännbollsrack. Vissa borrar hål i sina ”paddlar” för att få mindre vindmotstånd vid slaget, men det trä som rektorn fingrar på är oborrat.

För ont för att sitta ner

Vi träffar två tolvåringar och en tioåring som blivit skickade till rektorn när de skrattat eller pratat för mycket.

– Rektorn säger till dig att dra upp byxorna och så tar han ett kalsonggrepp. Sen slår han dig med ”paddeln” fem-sex gånger, berättar den ena 12-åringen.

– De slår oss för hårt. Man kan bli svullen eller få blåmärken på rumpan och ibland gör det så ont att man inte kan sitta ner. En gång gjorde det ont när jag försökte sätta mig att jag fick stå tills det gjorde mindre ont, berättar 10-åringen, som säger att han grät under ”paddlingen.”

Utövandet av och attityden till skolaga varierar stort i USA. I delstaten New Jersey har kroppsbestraffning varit olaglig sedan 1867 men i 19 delstater är aga fortfarande tillåtet. Enligt utbildningsdepartementets senaste undersökning, från 2006 så uppskattas att över 200.000 elever det året kroppsbestraffades i skolan. Mest aga förekommer i sydstaterna.

Koncentrerat till fattiga områden

Eric Thomas Weber som bland annat undervisar lärarstudenter har precis skrivit en bok om aga och blev förvånad över hur många barn som bestraffas.

– Jag läste att det hade skett en minskning av antalet kroppsbestraffningar i Mississippi – till 39.000 fall på ett år. Och jag hade ingen aning om att det var så omfattande. Och kom ihåg att i vissa kommuner förekommer det nästan ingen bestraffning alls och i vissa få fall har aga helt förbjudits, vilket betyder att agandet sker mer koncentrerat till fattiga, afroamerikanska områden, säger Weber

Han menar att skolor som agar inte bara riskerar att förvandlas till avhoppar-fabriker utan att de i värsta fall leder eleverna rakt in i fängelse.

– När en skola undervisar eleverna hur man ska bete sig med hjälp av våld verkar det som att vad de lär ut är att sättet att få det man vill ha är med hjälp av våld, Eric Thomas Weber.

Weber understryker vikten av att etablera en skolkultur som uppmuntrar eleverna och lär dem självrespekt – något han säger att de agande skolorna gör motsatsen mot.

Bibliska skäl

– Vi ser skillnad i skolresultat mellan de områdena som kroppsbestraffar och de som inte gör det. Det här är skillnader som traditionellt sett har funnits där och som också riskerar att fortsätta upprätthållas.

Medan många andra delstater rört sig mot idén att det är bättre att argumentera för varför en elev inte ska missköta sig så är Mississippi en relativt konservativ stat.

– Man sätter en ära i att auktoriteter respekteras och till den lång traditionen av aga finns det flera skäl, inte minst bibliska, säger han.

Ordspråksboken 13:24 ”Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar i tid” lyfts ofta fram av agans försvarare.

Weber fick själv munnen tvättad med tvål när han i förskolan svor framför fröken och han berättar också att han själv har en dotter med inlärningsnedsättning och att han därför tycker att det är extra bekymmersamt att en oproportionerligt stor andel av de agade barn har någon form av nedsättning.

Ljushyade mindre agade

Detta fakta tog också Human Rights Watch och American Civil Liberties Union upp under en utfrågning i kongressen 2010 där de lyfte fram vittnesmål från lärare om att ljushyade barn blir mindre slagna eftersom agan lämnar mer spår då blåmärken syns lättare på ljus hud.

Den pensionerade rektorn berättar säger att han aldrig gjorde skillnad på svarte eller vit, kille eller tjej. Barnen på de skolor där han var rektor var mellan 14 och 20 år och han berättar att de ofta var ”klassens clown” som blev inkallad på rektorsexpeditionen.

– Vissa elever blev förvånade. De hade aldrig blivit slagna förut och trodde inte att jag skulle göra det. Men det gjorde jag, säger Harrington.

Han tyckte aldrig synd om barnen utan berättar att han utförde agan leende.  

– Barnen kunde säga: ”du slår mig och ändå ler du” varpå jag svarade barnet att han var min vän och att jag bara gjorde det för att hjälpa honom nå framgång i livet.

Oviss väntan

Men i vissa lägen användes ”paddeln” bara som ett hot.

– Det hände att jag kallade in elever på rektorsexpedition och så lät jag dem sitta där i ovisshet ett tag medan jag gick iväg gjorde något annat. Sedan kom jag tillbaka och sa att ”om du lovar att inte göra något mer som kommer att få dig tillbakaskickad till mitt kontor så kommer jag inte att slå dig – så ta din chans”.

I skolan där Mr Harrington var rektor togs agan senare bort till förmån för andra bestraffningsmetoder, som avskiljning eller avstängning.

– Jag gillade det inte men metoderna fungerade ganska bra, säger Harrington, som tycker sig märka en minskning av allmän disciplin i samhället.

Pojkarna, de som berättat för oss om sina upplevelser av agan, säger att när de blir stora, då kommer de bara att slå sina barn när det finns goda skäl.

– Vi vill att de ska bli bättre än oss, att det ska få en bättre uppväxt än vår. Bli bättre.