Rådjur har länge fått bära hundhuvudet för att sprida fästingar och därmed både borrelia och TBE.
Men nu visar forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), finansierad av Naturvårdsverket, att rådjur i själva verket ”tvättar” fästingarna från borreliasmitta. En borreliasmittad fästing har färre bakterier, ju längre den sitter på ett rådjur.
”Det är märkligt, rådjuren tycks ha utvecklat något som gör att bakterierna inte delar sig. Ju längre en fästing har sugit blod på rådjuret, desto färre bakterier har den”, säger Petter Kjellander, professor i viltekologi vid SLU.
Något förstärker effekten
Om rådjur har en dämpande effekt på borrelia, måste det finnas något annat som förstärker den effekten, spekulerar Petter Kjellander. Sedan tidigare har gnagare, och då framför allt sorkar, pekats ut som skyldiga, något som den fortsatta forskningen nu hoppas få svar på.
”Jag kan tänka mig att när det är lite sork kommer borreliaförekomsten vara lägre, och högre under år med mycket sork, med viss eftersläpning eftersom fästingarna övervintrar”, säger Petter Kjellander.