Enligt New York Times säger förre CIA-chefen Michael V. Hayden att Israel saknar kapacitet att genomföra en attack. Avstånden är helt enkelt för stora för Israel.
Men samtidigt påpekar tidningen att USA, trots sitt nära militärsamarbete med Israel, inte har full kännedom i Israels militära möjligheter.
USA har kapacitet
Däremot sägs det att USA är den stat som har den militära kapacitetet för att utföra det som Israel kanske inte klarar av.
Underförstått: Kan USA dras in i krigshandlingar om Israels eventuella attack inte lyckas? Officiellt har USA:s generalstabschef, Martin E. Dempsey, i tv varnat för att en israelisk attack skulle hota stabiliteten i området.
Vänta och se
USA:s officiella hållning är i alla fall att man nu ska vänta kanske ett par månader för att se om de ekonomiska straff ger resultat, som införts av till exempel EU och USA.
Men den stora frågan är: Vad skulle president Obama göra om Israel på egen hand angrep Iran – och misslyckades? Han står mitt uppe i en valkampanj. Skulle han kunna motstå trycket att ingripa?
Tankas i luften
Israels stora problem är avstånden, enligt New York Times. Det krävs en flygfärd på minst 320 mil tur och retur för att bomba målen. Israel har 125 F15I- och F16I-plan som kan användas. Men bara om de tankas i luften.
Detta är en av de största problemen för Israels attack. Iran är för stort och de olika målen är alltför utströdda.
Tre rutter
Israels tankningskapacitet anses inte vara stor. I stort sett hela flottan av flygplan skulle befinna sig i luften över attacken – och till stor del över territorium som tillhör allt annat än vänligt sinnade länder.
Tre rutter är möjliga, en nordlig en sydlig och en i centrum. Men alla förutsätter färd över länder som inte direkt är Israels vänner: Irak, Jordanien, Kuwait, Libanon, Saudi-Arabien, Syrien, Turkiet.
Israel bombade 1981
Och det iranska luftförsvaret är visserligen inte helt modernt, men anses ändå som ett allvarligt hot.
Nästa problem för Israel är att Iran har lärt sig av Israels tidigare attacker: 1981 bombades det irakiska kärnkraftverket Osirak. Då låg anläggningen samlad på en plats.
Utspritt
Nu har Iran spritt ut sina anläggningar. Och dolt dem under jord. Anrikningsanläggningen i Natanz täcks av ett 9 meter tjockt betongtak, den i Fordo döljs under 80 meter berg.
Det krävs kraftiga bunkerbrytande bomber för att målen ska skadas. Israel uppges sakna sådana bomber som med säkerhet kan tränga så djupt.
Gigantisk bomb
I USA finns en gigantisk bunkerbomb på över 13.000 kilo som kanske klarar detta, men än så länge har den amerikanska armén knappt ett tjog sådana bomber.
Nyhetsmagasinet Time citerar en israelisk källa inom armén som uppger att redan i september i fjol fick den israeliska regeringen beskedet att det är för sent att slå ut Irans misstänkta atomanläggningar.
Bara någon månad
Det skulle gå att tillfoga dem skada, men det skulle knappast skjuta upp utvecklingen med mer än någon månad.
Redan att slå ut de två befintliga anrikningsanläggningarna kan bli svårt. Och Iran har meddelat att man ska bygga ytterligare tio som ska spridas ut och döljas i terrängen.
Problem med räckvidden
Också Time citerar militäranalytiker som påpekar att Israel har problem med räckvidden och med att målen är så många och väl dolda.
Båda tidningarna pekar på att USA troligen är den enda militärmakt som kan klara uppgiften. Men frågan är hur läget skulle se ut för att USA skulle ingripa. Ett israeliskt misslyckande? En ovanligt hård presidentvalskampanj?
Skrämselskott?
Och frågan är också om Israel menar allvar med en attack. Eller är det ett sätt att tvinga till exempel FN, EU och USA till ännu hårdare ekonomiska och politiska straffåtgärder mot Iran?
Bo Inge Andersson
bo_inge.andersson@svt.se