Times, Huffington-Post, Daily Mail, tidningar från Hongkong till Spanien, Turkiet och Polen har plockat upp storyn. CNN, BBC och australiensk tv har ringt och vill ha intervjuer. Diskussionerna har gått höga i kommentarsfälten och mejl och tweets har strömmat in.
– Jag har inte hunnit göra annat än att svara i telefon och twittra svar de senaste dagarna, säger pappan och journalisten Carl-Magnus Helgegren, som är lite överrumplad över all uppmärksamhet.
Stridsvagnar och checkpoints
Idén om att ta med sina unga söner till Israel fick han när de tjatade om att få spelet Call of Duty, ett blodigt krigsspel som går ut på att skjuta ihjäl sina motståndare. Om de skulle spela skulle de först se hur det ser ut i verkligheten, tyckte Carl-Magnus Helgegren. Sagt och gjort, i påskas tog han med pojkarna till Israel för att titta på stridsvagnar, checkpoints och palestinska flyktingläger. En resa som resulterade i att sönerna bestämde sig för att de inte ville spela Call of Duty och en artikel i magasinet Filter, som publicerades för ett par veckor sedan. Efter det har historien spridits över världen.
Varför har historien fått sådant genomslag, tror du?
– Jag tror att föräldrar över hela världen känner igen sig. De har gett upp och tänker: Det går inte att få barnen att låta bli att spela dataspel. Så kommer det en förälder som gör något konkret. Det blir både inspirerande och provocerande. Såklart läser du.
”Pompös förälder”
Carl-Magnus Helgegren har fått beröm för fantastiskt föräldraskap. ”Jag har vuxit upp utan pappa och önskar att jag hade en pappa som du”, skrev någon. Men kritiken över mejl och sociala medier har också vällt in.
– Mest kritik kommer från svenskarna och jag har blivit kallad för ”världens sämsta och pompösa förälder”, för att ha utnyttjat och hängt ut mina barn. Men jag tar det med ro. Jag tror det är den gamla goda jantelagen: Kom inte och gör något bra och tryck det i nyllet på oss!
Varken Dagens Nyheters kulturredaktion eller tidningen NSD var intresserade av historien när han ville sälja in den före resan. Men nu hoppas Carl-Magnus Helgegren att hans och sönernas erfarenheter kan få diskussionen om dataspel att fortsätta.
– Tänk om alla ungar skulle lägga all tid de ägnar åt dataspel på att sporta, lära sig spela instrument eller engagera sig i fredsarbete? Det låter naivt, kanske, men jag tycker det finns vettigare saker att lägga sin tid på än att skjuta ihjäl varandra på en skärm.