Sent på tisdagskvällen undertecknade Storbritanniens premiärminister Theresa May det brev som på onsdagen ska överlämnas till EU:s permanente rådsordförande Donald Tusk och där han informeras om britternas avsikt att lämna EU.

Britternas utträdesprocess har hittills varit stormig, och ser ut att fortsätta så. Medan London-regeringen har tagit fram veckans åttasidiga brexit-brev till Bryssel har Skottland tagit motståndet till nya nivåer. På tisdagskvällen godkände regionparlamentet i Edinburgh, med röstsiffrorna 69 mot 59, att den skotska ledaren Nicola Sturgeon begär en ny folkomröstning om självständighet.

London-regeringen kan avvisa en sådan begäran. Men omröstningen skickar en extra vass politisk signal eftersom den hölls med mindre än ett dygn kvar till Storbritanniens överlämnande i Bryssel av utträdesansökan ur EU.

Dessutom står Nordirland ledarlöst efter ett splittrat nyval.

Halva landet talar fortfarande med bitterhet om hur jämn EU-folkomröstningen var, 52 procent för att lämna unionen, 48 procent emot. Ändå talar premiärminister Theresa May om landet som starkt i sin enighet.

– När denna storartade sammanslutning av nationer – England, Skottland, Wales och Nordirland – bestämmer sig för något och arbetar tillsammans med målmedvetenhet, så är vi en ohejdbar kraft, förklarade hon i ett tal i samband med att hon i måndags försökte övertala Nicola Sturgeon att ligga lågt.

Skottar och nordirländare påpekar dock att i deras landsändar röstade klara majoriteter för ”bremain”, alltså för att vara kvar i EU. För nordirländarna är det viktigt med fortsatt smidiga förbindelser med EU:s territorium på södra sidan gränsen till Irland. Skottarna vill odla sina band till kontinenten hellre än att krusa för ett, som det uppfattas, alltmer diskriminerande och självupptaget England.

Skrev brev

För den stora minoritet i England som förlorade folkomröstningen har May inte någon vidare trovärdighet, eftersom hon i valkampanjen också stod på bremain-sidan.

– Jag kan inte tro att du tror på detta, säger London-bon Jenny Jacoby med adress Theresa May.

I oktober förra året skrev Jenny Jacoby brev till premiärministern på det temat, och efterlyste ”logiska resonemang” som kan förklara en kompromisslös brexit-linje.

Nu låter Jenny Jacoby, liksom många andra EU-anhängare, alltmer uppgiven. Som barnboksredaktör är hon annars van vid glada slut.

– Man har liksom gått och väntat på en vändning i intrigen, så man i allra sista stund kan andas ut – puh, vi klarade oss. Men den verkar inte komma.

I stället talar regeringen alltmer om en ”hård brexit”, alltså att landet lämnar unionen oavsett hur förhandlingarna går.

Sargade partier

Det finns tunga namn som fortsätter att argumentera emot brexit, exempelvis expremiärministrarna Tony Blair och John Major. Men de har uppenbarligen för mycket kantstött politiskt bagage för att göra något större intryck.

Nästa parlamentsval ska hållas först våren 2020, alltså efter brexit. Men spekulationerna går redan höga om att May kommer att pressas till nyval långt tidigare. Det skulle kunna resultera i ett helt nytt politiskt landskap, med båda de traditionellt dominerande partierna – socialdemokratiska Labour och Theresa Mays konservativa Tories – svårt sargade av brexit-grälen.

– Jag tror det blir totalt kaos om vi hamnar där, säger Jenny Jacoby.

– Jättespännande så klart, men hur mycket kan vi ta egentligen?