Det är andra dagen av röjningsarbete och folk ger inte upp, trots att chansen att hitta någon överlevande är minimal. Utanför det gamla sjukhuset i Amatrice, den mest drabbade staden, finns ett provisoriskt fältsjukhus. Där träffar jag Gloria som är frivilligarbetare från Rom.

När jag undrar om det finns något hopp att fortfarande hitta överlevande berättar hon att i morse hittade de en bebis på tio månader som levde. Han låg i armarna på sin mamma som tyvärr redan hade dött. Bebisen är nu förd till sjukhus ett bit härifrån.

Gloria och hennes väninna Graziella jobbar för Misericordie som är en frivilligorganisation och som rycker ut när det sker naturkatastrofer och olyckor. De har varit här sedan i går förmiddag och någon sömn har det inte blivit i natt.

30-tal saknas

Räddningsarbetet pågick hela natten och då kunde ju inte de vila. Fortfarande saknas ett 30-tal personer.

Just som vi står och pratar skälver marken till. Jag blir rädd men Gloria säger att så är det till och från hela tiden.

– I natt var det mycket kraftigare skalv också, folk är fortfarande rädda, säger Gloria.

Större delen av den gamla staden är i dag helt avstängd, både för journalister och bybor.

Det har drabbat Elisa som sitter utanför det provisoriska sjuktältet. 

– Mitt hus är halvraserat och allt inomhus är i en enda röra. Min ena sons hus är helt raserat, men hela min familj lever i alla fall, säger Elisa. 

Rasrisken stor

Hennes söner hjälper fortfarande till att gräva efter överlevande men hon får inte återvända till sitt hus för att se vad som kan räddas . Rasrisken är fortfarande för stor. 

– Vi har inget lyse, inget vatten och ingen gas. Och inte finns det något att äta heller, säger hon.