Trots att graffiti målats på väggar världen över sedan 60-talet så har det forskats rätt lite i ämnet. Grafikern Anssi Arte har nu kartlagt graffitins DNA i boken Forms of rockin. Enligt Arte speglar graffitin samhället i stort och den samtida popkulturen i synnerhet.

– I 60-talets graffitimålningar hittar man allt från religion till psykedelisk rock, hiphop, punk och postpunk och heavy. När man sedan kommer fram till 80-talet så ser graffitin helt annorlunda ut. Här börjar influenser av syntpop och new wawes dyka upp. Graffiti berättar också rätt mycket om den plats den är målad på. Om man inte känner till en ort eller ett land så kan man genom platsens graffitimålningar se vilka färger och former som är populära just där. Signaturerna avslöjar också rätt mycket. 

Graffiti ska ha samma status som annan konst

Arte vill lyfta graffitins status som konst och han anser att graffiti som konstform ska ha samma rätt och villkor som all annan konst. Till exempel ”foot letters” (sv. fot-bokstäver) är klassiker inom genren. Också taggarna (signaturerna) är eleganta och snygga.

– De är designklassiker och borde ställas ut på konstutställningar. Inom branschen är de lika kända och uppskattade som Aarnios boll-stol. 

Inom graffitin har man länge använt särskilda typsnitt som graffitientusiaster världen över känner till. I boken Forms of rockin listar Arte de åtta vanligaste typsnitten.

– Graffitin har inget gemensamt språk vilket är synd eftersom hela konstformen ju handlar om just bokstäver. Jag har ändå försökt samla ihop de vanligaste typsnitten, graffitins evergreens, i boken.

Klotter eller konst?

I Stockholm ser man fortfarande graffiti som klotter och det råder nolltolerans mot alla former av graffitimålningar. Nu planerar man ändå uppföra några lagliga graffitiväggar på Södermalm.

I Helsingfors har det sedan länge funnits lagliga graffitiväggar.