Prins Daniels far, Olle Westling, är en av de mest kända ättlingarna till skogsfinnar. Han blev intresserad av deras historia innan han kände till sina egna rötter.
– Det har visat sig att på mammas sida kom det till Svertnäs, utanför Falun, släktingar till oss på mödranet. Jag känner mig stolt över min bakgrund, Olle Westling säger.
Nationalmuseets utställning Skogsfinnar skildrar finländare som blev svedjebrukare i öde skogstrakter i Sverige och Norge under 1500- och 1600-talet. De bevarade sin särpräglade kultur länge och behöll sitt språk fram till 1960-talet.
– Namnen är det som återstår av språket. Det är viktigt att få dit skyltar med ortnamn, säger Tuula Eskeland, lektor vid Köpenhamns universitet.
Folk är mycket medvetna om sina finska rötter. Föremålen ställs ut för första gången. Redskapen och spritflaskorna berättar om ett folk som inte skydde arbete. Men skogsfinnarnas traditioner spred sig inte till majoritetsbefolkningen.
– Inte i någon stor utsträckning. De höll sig till sina egna föremål och så småningom påverkades deras materiella kultur av den svenska kulturen, säger amanuensen Antti Metsänkylä.
Genom släktforskning har många i Sverige och Norge hittat sina finska rötter. De värderas allt högre.
– Då vill man ju söka sina rötter, veta hur förfäderna levde. Den här utställningen kan bli en start för många som vill släktforska, Olle Westling tycker.
Vad kan vi lära oss av skogsfinnarna?
– Jag skulle vilja säga tron på framtiden och uthållighet.