– Ni som sitter här varje kväll hela veckan har redan hört Göran och Stefan. Och kommer imorgon få höra Fredrik, sen Jonas, Jan och slutligen Annie. Sex män och två kvinnor, sa Romson i inledningen av sitt tal.
Åsa Romson tryckte genom hela talet på att det har betydelse för politiken vilka som sitter i ledande positioner. Enligt Romson ger det avtryck såväl i skolan som sexistisk reklam och att det inte finns någon samtyckeslagstiftning.
– Det är ingen slump att unga tjejer är överrepresenterade bland de som mår dåligt, men underrepresenterade bland de som sitter på makten.
Citerar fredspristagare
Jämställdheten, eller bristen på jämställdhet, är något som enligt Romson även påverkar miljön. För att miljön ska förbättras menar hon att Sverige måste bli mer jämställt. Att ”klimatet visar att världen är i akut behov av en feministisk politik”.
– Jag menar precis det. Den kenyanska miljökämpen och fredspristagaren Wangari Mathai sa så här:
”Vi kan inte få en hållbar utveckling utan rättvis utveckling, och ingen rättvis utveckling utan jämställdhet”.
Romson ställde flera retoriska frågor på temat att det är mannens intressen som går före när det planeras infrastruktur och att det leder till ökade koldioxidutsläpp:
”Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobben varje dag?
Vad är det som säger att mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo?”
Vill tillåta asylsökningar på ambassader
Precis som de tidigare talarna i veckan tog Romson också upp flyktingpolitiken, att det under hennes tal var uppemot 100 personer som tvingades fly från sina hem i Syrien på grund av kriget.
Hon berättade hur hon vill att EU att flyktingar ska kunna ansöka om asyl på svenska ambassader. Och hon påpekade att solidaritet precis som feminism ”är grundstenar av den gröna politiken”.
– Historiens dom kommer att bli hård mot de som såg till att EU:s omänskliga migrationspolitik kunde fortsätta. I efterhand kommer vi fråga oss, hur kunde man låta det ske? Hur kunde vi fortsätta stänga människor ute trots att vi visste vilket fruktansvärt blodbad som pågick i Syrien?