Det är i alla fall tydligt att priset alltmer knyts till aktuella händelser och förhållanden. Priskommittén i Oslo har tidigare på olika sätt försökt att få pristagare som vinner uppmärksamhet och förvåning. Ett sådant exempel var president Barack Obama, ett annat var EU i fjol.

Även denna gång tänker man i liknande banor och med ett perspektiv framåt.

OPCW:s folk i Syrien arbetar under svåra förhållanden mitt i ett inbördeskrig. Det kan finnas risk att de råkar på svårigheter – som världssamfundet gjorde när det gällde Saddam Husseins misstänkta massförstörelsevapen i Irak.

Hamnar i rubrikerna

Det är därför inte omöjligt att OPCW verkligen kommer att hamna i rubrikerna den kommande tiden – fram till i sommar då det är sagt att Syriens kemvapenförråd skall vara förstört.

Organisationen har tidigare kunnat förstöra en stor del av världens kemiska vapen – men då har det skett under laboratorieliknande förhållanden. Nu rasar ett blodigt inbördeskrig där OPCW verkar.

Nobelkommittén påpekar dock att det inte är för OPCW:s arbete i Syrien som man får priset utanför sin allmänna verksamhet.

Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons – organisationen för förhindrande av kemiska vapen har givetvis varit välkänd i de exklusiva kretsar som sysslar med diplomatiska förhandlingar om avrustning, men någon känd och folkkär organisation kan man kanske inte säga att det har varit.

Men dess resultat är goda: Under den tid organisationen verkat har den enligt egna uppgifter svarat för att 80 procent av världens kemivapen har förstörts. Det är givetvis inte organisationens egen förtjänst, utan det har att göra med de politiska överenskommelser som gjorts, innan OPCW kunnat träda in.

Spåra och förstöra

Det har varit en doldis, alltså. Men nu står OPCW verkligen i rampljuset. Nu är den med för att lösa en av de stora akutella världspolitiska frågorna: Syriens kemiska vapen.

OPCW:s folk är nu aktiva i Syrien för att spåra och förstöra diktatorn Bashar al-Assads kemiska vapen. Vi har precis fått de första rapporterna om lyckad förstörelse av dessa vapen.

Det har skett efter en uppgörelse där Ryssland varit särskilt aktivt. FN:s säkerhetsråd har beslutat om att vapen skall förstöras och uppdraget att utföra detta har gått vidare till OPCW som har sitt säte i Haag i Nederländerna.

Stöd av de flesta

Det är en organisation som har stöd av i stort sett alla världens länder. Ändå finns det länder som inte undertecknat den. Fredspriset är en markering till dessa länder som fortfarande står utanför. Genom att frågan om kemiska vapen nu uppmärksammas ökar pressen på de utomförstående länderna.

Syrien är ett av dem, men har nu förklarat att man vill ansluta sig. De andra länderna är Angola, Burma, Egypten, Israel och Nordkorea och Sydsudan.

(Burma och Israel har skrivit under men sedan har parlamenten inte godkänt avtalet.)

Också maning till USA

Det finns en annan politisk udd i detta, enligt Stortingkommitténs Thorbjörn Jagland i en intervju med norska NRK: Det är en maning till USA att göra sig av med sina sista kemiska vapen.

Enligt till exempel en artikel i The Guardian lagras stora mängder nervgas i Colorado och Kentucky. Först 2023 väntas USA ha förstört sina sista kemiska vapen. Ryssland väntas ha gjort det 2015.

Man kan alltså säga att Jagland här riktar uppmärksamheten på att fredspristagaren Barack Obama idag inte uppfyller Konventionen om kemiska vapen.

Samarbetar med FN

Denna konvention (engelsk förkortning CWC) är alltså ursprunget till OPCW. Konventionen öppnades för undertecknande i januari 1993 och trädde i kraft 1997.

OPCW står formellt utanför FN:s organisation men samarbetar nära med denna. OPCW har nu 189 medlemsländer – alltså de som undertecknat avtalet.

Samtidigt som alltså priset denna gång har tydlig aktualitetsanknytning har man på en punkt förändrats sig: Tidigare har mänskliga rättigheter i hög grad belönats, den här gången är det alltså ett rent nedrustningsprojekt som får priset.