I Teherans berömda Grand Bazaar håller kunderna hårt i sina pengar dessa dagar. Värdet på valutan, rialen, har mer än halverats det senaste året. Det har blivit dyrt för mannen på gatan, och inkomsterna är magra för affärsidkarna.
–Inflationen är hög, folks köpkraft är mycket låg. Vi butiksägare är på plats från morgon till kväll, men säljer nästan ingenting. Ekonomin fungerar inte, folk saknar pengar och allt är för dyrt, säger köpmannen Hadi Atabaki.
Tufft för många iranier
Irans ekonomi är sämre än på ett par decennier. Det skylls dels på regeringen och dels på de sanktioner västvärlden infört till följd av Irans atomprogram. Inflationen ligger officiellt på 32 procent, men tros i verkligheten ligga på mer än 40. För många iranier handlar vardagen om att överleva.
–Politikerna känner till sånt, vi vanliga människor vet inget om det. Vi är dömda att leva våra liv, vi har inget val, säger Shima som bor i Teheran.
Stödet ökar för Rowani
Ekonomin blir en av flera viktiga frågor för den som ska efterträda Mahmoud Ahmadinejad som president. Ahmadinejads åtta år vid makten har präglats av ekonomisk nedgång, och sanktioner från väst. De senaste dagarna har stödet ökat för den ende icke-konservative kandidaten Hasan Rowani. Den 64-årige moderate prästen Rowani har gjort sig känd som en försonlig röst i förhandlingarna med omvärlden om Irans atomprogram, och säger sig vilja reparera Irans relationer till omvärlden och bryta landets isolering.
–Vi ska försonas med omvärlden. Min regering skulle ha som mål att få till stånd ett konstruktivt samarbete med omvärlden, säger presidentkandidaten i ett tal till sina anhängare.
Medvinden för Rowani har ökat pressen på de fem konservativa kandidaterna, som alla anses stå nära Irans religiöse ledare och mäktigaste man: Ayatolla Ali Khamenei. Bland dem finns Teherans relativt populäre borgmästare Muhammad Bagher Ghalibaf.
Kandiderar gör också Irans toppförhandlare om atomprogrammet, Said Jalili som anses vara den mest hårdföre konservative kandidaten.
Ovisst in i det sista
Valets utgång är oviss in i det sista och frågan är hur många iranier som går och röstar. Ett högt valdeltagande tros gynna den mest reformsinnade kandidaten Rowani. Men efter senaste valet 2009, som av många ansågs vara riggat av den sittande regimen, finns en stor misstro bland reformsinnade iranier. Valkampanjen har präglats av tystnad och uteblivna demonstrationer. Regimen är rädd för en upprepning av protesterna för fyra år sedan när ett 80–tal oppositionella dödades. Dussintals oppositionella som greps under protesterna 2009 sitter fortfarande fängslade, och oppositionskandidaterna i det valet sitter alltjämt i husarrest.
Oavsett vem som blir näste president lär Irans politiska riktning i allt väsentligt förbli densamma. De övergripande besluten i landet fattas till syvende och sist av den religiöse ledaren Ali Khamenei. Presidenten kan däremot påverka tonen och taktiken med vilken Iran talar med världssamfundet.
–Vi hoppas att valet sköts bra och att de folkvalda bryr sig om folket. Vi hoppas att man får bukt med inflationen och att ekonomin förbättras, säger köpmannen Ghollah.