Oppositionen har hållit staden ungefär ett år. Men när den nu faller får detta en betydelse som är minst lika stor som själva stadens fall.

Det blir en psykologiskt oerhört viktig triumf för al-Assad. Han har just nu en period av segrar bakom sig och har på flera ställen lyckats tränga tillbaka oppositionsstyrkorna.

Den här gången verkar det inte vara någon tvekan om att staden fallit i den syriska arméns händer. Både regeringssidan och oppositionssidan bekräftar, enligt nyhetsbyrån Reuters.

al-Assad kan nu visa världen att han håller på att tränga undan rebellerna. Om det blir så får framtiden utvisa, men just nu är detta en signal till världen att inte räkna bort al-Assad. Han är beredd att fortsätta kampen.

Långdragen kris

al-Assad kan nu visa att han kontrollerar en ännu större del av landet. Segern i al-Qusayr kan dessutom betyda att al-Assad-styrkorna kan fortsätta att erövra områden från oppositionen. 

Samtidigt har oppositionen – bland annat på sitt rekordlånga möte i Istanbul nyligen – visat hur hopplöst splittrad den är.

Det gäller även de militära styrkorna som ofta opererar utan samband med varandra – eller i konkurrens.

Över detta står nu al-Assad som redan antytt att han kanske ställer upp i nya val 2014. Just nu ser det alltså ut som om den syriska krisen kan bli långdragen.

Allt hänger troligen också på om de oppositionella styrkorna kan få mer vapen. Nu är de trängda och kan på nytt vädja till Europa och USA. EU bestämde ju förra veckan att lätta på exportreglerna så att vapen skulle kunna sändas till oppositionen.

Strategiskt viktig

Al-Qusayrs fall kan utnyttjas för att sätta ytterligare press på västvärlden att stödja rebellerna med vapen. Huvudargumentet mot vapenexport har varit att de kan falla i orätta händer.

Al-Qusayr har varit belägrat av al-Assads regeringsstyrkor i nästan tre veckor. Staden är strategiskt viktig både för den syriska oppositionen och för al-Assad.

För oppositionen har den varit viktig därför att den ligger nära Libanon och Medelhavet. Den vägen har oppositionen kunnat få in vapen och annan viktig materiel.

För al-Assad är detta en viktig förbindelselänk på väg från huvudstaden Damaskus norrut mot nordvästra delen av landet, som anses vara regimens kärnområde. Det har till och med spekulerats att al-Assad, om han förlorar, skulle fly dit och bilda en oberoende stat.

al-Qaida

Under den gångna veckan har oppositionsstyrkorna, som hållit al-Qusayr, varit hårt trängda och har vädjat till sina sympatisörer om mer stöd. Det har kommit stöd – men det hjälpte inte.

Det ska dessutom ha kommit ”utländska” hjälpare vilket är oftast är en omskrivning för jihadister med anknytning till al-Qaida. 

Frågan är nu vart dessa har flytt. Risken finns att de kan fly in i Libanon med en svag armé. Enligt nyhetsbyrån Reuters har de bland annat flytt till den libanesiska staden Arsal nära den syriska gränsen.

Det betyder, om Reuters uppgifter stämmer, alltså att en mängd jihadister nu befinner sig inne i Libanon som redan skakats av strider mellan al-Assad-anhängare och motståndare.

Inbördes strider i Libanon

Men al-Assads segrer har inte kommit enbart med hjälp av hans egen armé. Han har fått stöd av libanesiska Hizbollah. Det verkar till och med som om det är Hizbollah-kämparna som varit den avgörande faktorn för detta krig.

Man kan säga att Hizbollah – som både är en stark politisk och militär kraft i Libanon – genom detta har importerat den syriska krisen till Libanon. Det har tidigare rapporterats om våldsamma inbördes strider bland annat i staden Tripoli i norr.

Hizbollahs nya status som räddare av sin beskyddare Bashar al-Assad stärker organisationens anseende men innebär samtidigt problem.

Hizbollah har hittills haft ett stort projekt: Att bekämpa Israel. För det har man haft stöd bland sina anhängare, shiitiska muslimer. Men nu har projektet blivit ett annat: Att stötta Syrien – med risk att dra in det egna landet i striderna. Frågan är hur detta påverkar stödet för Hizbollah.

Israel oroat

Israel är redan oroat över Hizbollahs ökade militära aktivitet i området. Israel har, vad vi kan förstå, redan bombat i Syrien för att hindra leveranser av avancerade vapen till Hizbollah. Dessa skulle användas i attacker mot Israel.

Det stora hotet är att libanesiska Hizbollahs stöd till Syrien gör att syriska motståndsgrupper plötsligt också börjar utkämpa ett krig mot Hizbollah på libanesiskt territorium. Det finns alltså en spridningsrisk för detta krig. Dras Libanon in kan också Israel dras in.

Det är ett dystert perspektiv att undersökningar, som gjorts om inbördeskrig i världen efter 1945, visar att inbördes strider i genomsnitt har pågått i tio år. Och än så länge är det syriska kriget bara två år gammalt.