Enligt Ukrainas nationella säkerhetsråd körde åtminstone tio ryska stridsvagnar, flera andra pansarfordon och militära lastbilar tidigt i går morse över gränsen från Ryssland till Ukraina några kilometer norr om den lilla staden Novoazovsk som ligger i det allra sydöstligaste hörnet av Ukraina.
Om uppgifterna stämmer har Ryssland nu bestämt sig för att stödet till styrkorna i området runt städerna Luhansk och Donetsk inte räcker, och att det därför krävs en tredje front. Fordonen från Ryssland har utrustats med de proryska separatisternas flaggor, men eftersom Ukrainas armé har kontroll över vägarna mellan Novoazovsk och rebellfästena längre norrut finns det knappast några tvivel om att det handlar om en direkt rysk militär intervention.
Ukraina hävdar också att styrkorna som gick över gränsen hade stöd av kraftig artilleribeskjutning från Ryssland in i Ukraina. Både Ukraina och NATO hävdar att Ryssland i veckor har försökt hejda den ukrainska militärens framryckningar mot rebellerna genom ihärdig artillerield över gränsen. Ryssland tillbakavisar anklagelserna.
Raljant Lavrov
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov var närmast raljant när han igår på en presskonferens svarade att han inte hört talas om några ryska trupprörelser och att ”det finns så mycket desinformation”. Lavrovs presskonferens handlade annars om att Ryssland nu beslutat att ytterligare en hjälpkonvoj ska sändas till de rebellkontrollerade områden i östra Ukraina.
Som så ofta famlar både experter, politiker och journalister efter förklaringar till Rysslands agerande. Kanske beskedet om den planerade hjälpsändningen var ett försök att avleda omvärldens uppmärksamhet från det ryska intrånget i söder, säger någon. Kanske både den nya konvojen och de ryska trupprörelserna är ett sätt att öka pressen på Ukraina inför morgondagens möte, menar andra.
Oklart läge
Budskapet till president Porosjenko kan vara att han inte ska inbilla sig att Ukraina kan vinna en militär seger mot separatisterna. Därför skulle han göra klokt i att acceptera ett ryskt erbjudande om eldupphör. Men Porosjenko är väl medveten om att en vapenvila mycket väl kan vara det enda som krävs för att stora delar av östra Ukraina de facto, om än inte formellt, hamnar under rysk kontroll. Ungefär som Transnistrien, en del av Moldavien där ryska ”fredsbevarande” styrkor sedan åratal håller en dysfunktionell utbrytarstat under armarna.
Fram till förra veckans ryska hjälpsändning till rebellerna i Luhansk och gårdagens ryska militära intrång i södra Ukraina verkade det bara vara en tidsfråga innan Ukrainas armé skulle besegra de proryska styrkorna. Nu är läget mer oklart.
Men fortfarande är det oklart vad Ryssland vill. Att de ryska styrkorna går in i Ukraina just där den kortaste landvägen går från Ryssland till Krimhalvön, som ju Ryssland invaderade i februari är en händelse som ser ut som en tanke. Men troligare är nog ändå att president Putins mål är att göra livet surt för Ukraina efter det folkliga motstånd som ledde till att Ukrainas förre president, Viktor Janukovytj, flydde fältet och därmed öppnade vägen för ett Ukraina som söker sig mot EU.
Krigsslut fråga
Mötet idag är egentligen inte ett toppmöte mellan de ryska och ukrainska presidenterna. Det skulle vara ett möte med representanter för EU och för den ”Euroasiatiska tullunion” som Ryssland försöker skapa, och där Ukraina fram till Janukovytjs fall var en viktig beståndsdel. Värd för mötet är Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko. Men inför mötet är det ingen som tänker på tullunioner och handelsfrågor. Det alla undrar är om mötet kan bli ett steg närmare ett slut på kriget i Ukraina. Chanserna är nog tyvärr små.