Det nya numret av Charlie Hebdo, det första sedan terrordådet riktat mot satirtidningen, där tolv människor dog, frontas av en teckning av en gråtande Muhammed. I händerna håller han ett plakat med texten ”Je suis Charlie”, jag är Charlie. Ovanför figuren hälsas att allt är förlåtet, ”tout est pardonné”.

Vid en känslosam presskonferens berättar Charlie Hebdos tecknare Renald ”Luz” Luzier hur denna symboliska förstasida, etta, tillkom.

– Problemet med att vara tecknare är att man inte är så duktig på att tala. Vi gör små teckningar för att försöka uttrycka oss, inleder en märkbart tagen Luz med att ursäkta sig.

”Visste inte om jag skulle kunna teckna”

Han berättar hur han själv och hela den återstående redaktionen kände ett starkt behov av att göra ett nytt nummer. Det fick inte heller bli vilket nummer som helst. Det krävdes något speciellt, men det var inte självklart hur det skulle gå till.

– Vi visste inte hur vi skulle börja. Helt ärligt talat visste jag inte om jag skulle kunna teckna. Jag gjorde först en egen teckning som terapi, som inte finns med i tidningen, för att kunna skratta lite.

– Vi var tvungna att fortsätta. Vi som återstod fortsatte att teckna. Vi gick långsamt fram.

”Det är bara en figur som gråter”

Det var sedan Luz själv som till slut fick ur sig teckningen som hamnade på tidningens framsida.

– Jag tecknade Muhammed med en skylt som lyder ”Je suis Charlie”. Det var en idé jag hade haft, men det räckte inte till en etta. Jag hade ingen mer kraft, ingen mer kraft än att rita Muhammed som är Charlie.

– Jag tittade på honom. Han grät. Sedan skrev jag ovanför: ”Allt är förlåtet”. Sedan grät jag. Då hade vi hittat ettan. Vi hade äntligen hittat den jävla ettan, och det var vår etta. Det var kanske inte ettan världen ville att vi skulle göra, men det var ettan vi ville att vi skulle göra. Det var inte ettan terroristerna ville att vi skulle göra, för det finns inga terrorister med.

– Det är bara en figur som gråter. Det är Muhammed. Jag är ledsen att vi har ritat honom än en gång, men den Mohammed vi har ritat är en figur som gråter, före allt annat, förklarar Luz.

”Vi har samlat alla”

Utöver första sidan är tidningen i övrigt fylld av satirteckningar av en stor samling tecknare. Redaktionen har tagit hjälp av före detta anställda, samt även plockat in teckningar av de personer som dödades i terrordådet, bland dem Stéphane ”Charb” Charbonnier.

– Det finns en massa folk i denna drake. Vi har samlat alla, säger Luz.

”Jag är Charlie, snut, jude, muslim... och ateist”

– Vi är fortfarande Charlie. Jag är Charlie. Jag är snut. Jag är jude. Men jag är också muslim. Terroristerna som anföll oss vill ha hat. De vill ha hat mellan de som tror, säger Luz.

”Je suis Charlie. Je suis flic. Je suis juif. Je suis musulman... et je suis aussi até,” uppprepar han som en typ av slagord:

– Jag är Charlie. Jag är snut. Jag är jude. Jag är muslim... och jag är även ateist.

”George Clooney får gärna bli prenumerant”

Gérard Biard, chefredaktör på Charlie Hebdo, medverkade också vi presskonferensen. Han meddelade att det nya numret av tidningen kommer att tryckas i tre miljoner exemplar. Den digitala upplagan kommer att översättas från franska till tre språk: engelska, spanska och arabiska. Två utländska tidningar har också fått rätt att trycka upp en översatt upplaga att distribuera som en egen bilaga: turkiska Cumhuriyet och italienska Il Fatto Quotidiano.

Han passar även på att tacka för allt stöd tidningen har fått, båda av allmänheten och kändisar. Skådespelaren George Clooney höll exempelvis ett tal till stöd för tidningen, vid Golden Globe-galan i söndagskväll.

– Tack till George Clooney, som gärna får bli prenumerant, så att redaktionens alla kvinnor kan få hans adress, säger Biard och väcker skratt bland de närvarande journalisterna.

Hoppas ge liv åt papperstidningar

Luz tillägger å sin sida att han hoppas att det nya numret av Charlie Hebdo kommer att få fler att ta sig ut till tidningskiosken.

– Köp något mer än Charlie! Fast köp något intellektuellt, helst inte en skvallertidning. Om vi kan få papperstidningen att leva, överallt i världen, har vi verkligen vunnit.