Mandela dog fridfullt i hemmet i Johannesburg, meddelar Sydafrikas president Jacob Zuma i ett tal till nationen.

– Vårt folk har förlorat en far. Hans outtröttliga kamp för frihet förlänade honom världens respekt. Hans ödmjukhet, passion och mänsklighet belönade honom med deras kärlek, sade Zuma.

Omedelbart efter dödsbudet strömmade kondoleanser och minnesord in från ledare över hela världen. USA:s president Barack Obama var en av de som uttryckte sin personliga tacksamhet till den sydafrikanske ex-presidenten.

– Genom hans vildsinta värdighet och obändiga vilja att offra sin egen frihet för andra, omvandlade han Sydafrika och rörde vid oss alla, sade Obama i ett tal sent på torsdagskvällen svensk tid.

Familjen överväldigad

Familjen är ”överväldigad” av de starka reaktionerna som följt på Nelson Mandelas död, uppger hans sonson enligt AP.

– Vi i familjen inser att Madiba tillhör inte bara för oss utan för hela världen. Budskapen vi mottagit sedan i går kväll har uppmuntrat och överväldigat oss, säger Mandla Mandela, i det första uttalandet från familjen efter dödsbeskedet.

Han uttryckte också tacksamhet för det inhemska och internationella stöd familjen fått under den långa period som Mandela var sjuk.

– Allt jag kan göra är att tacka Gud för att jag haft en farfar som älskade och vägledde oss alla i familjen.

Svår väg till målet

Jublet ville aldrig ta slut när Nelson Mandela hyllades som Sydafrikas första svarta president efter det historiska valet 1994. Mandela, som suttit fängslad i 27 år av den rasistiska apartheid-regimen, blev en global symbol för frihet, förhandling, fred och försoning.

– Han var en viktig enande kraft och en väldigt, väldigt speciell man när det gäller detta – utöver allt annat han gjorde, säger Sydafrikas sista vite president Frederik Willem de Klerk i en intervju med CNN. Han fick, tillsammans med Mandela, Nobels fredspris 1993.

Under sin tidiga karriär förespråkade FW de Klerk rassegregering men verkade sedan för att avskaffa apartheidsystemet och släppte Mandela ur fängelse 1990.

Engagerade sig tidigt politiskt

Nelson Mandelas väg till målet, ett demokratiskt Sydafrika, kantades av många svåra år då förtrycket av den svarta majoriteten blev allt mer brutalt.

Mandela växte upp i Östra Kapprovinsen, dåvarande Kapprovinsen, under enkla förhållanden. Redan som ung stod det klart att han skulle bli en person att räkna med. Han fick sin grundutbildning vid en missionsskola, men så fort han kunde reste han till storstaden, läste juridik och grundade en advokatbyrå. Han engagerade sig tidigt politiskt.

När den afrikanska nationalkongressen, ANC, förbjöds 1960 gick Mandela under jorden. Det var blodiga år och som ledare för ANCs ungdomsförbund uppmanade han till väpnad kamp.

27 år i fängelse

1964 dömdes Mandela till livstids fängelse och skickades till fängelseön Robben Island utanför Kapstaden. Han avslutade sitt uttalande vid rättegången med orden:

”Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.”

Under de 27 åren i fängelse spelade han en viktig roll för kampen mot apartheid, inte minst som symbol. Han framhärdade i optimistiska uttalanden som strävade efter försoning.

Demokratiprocessen

1990 släpptes Mandela fri tillsammans med andra frihetskämpar och förhandlingar inleddes med nationalistpartiet, under ledning av F.W de Klerk.

Mandela förvånade omvärlden med sin otroliga optimism och frånvaro av bitterhet. Men förhandlingarna drog ut på tiden och samtidigt pågick hårda strider mellan regeringstrupper och rebeller, framförallt i storstädernas förstäder. Våldet höll på att stjälpa hela demokratiseringsprocessen.

Trots allt lyckades de bittra fienderna förhandla fram en ny och modern författning.

1993 fick Mandela och FW de Klerk dela på Nobels fredspris och i slutet av april 1994 hölls det första fria valet. Demokratin var ett faktum och Mandela tog över ledningen av Sydafrika.

Valde försoning

Utmaningarna var enorma efter 350 år av förtryck. Hatet präglade stora delar av samhället. Mandela gjorde det till en av sina huvuduppgifter att försöka skapa försoning mellan svart och vit. Han valde att inte spela på de revanschistiska vi och dom-stämningarna utan talade alltid om ett enat Sydafrika.

När han lämnade presidentposten 1999 och Thabo Mbeki tog över beslutade Mandela att ägna en stor del av sin tid åt att samla in pengar till fattiga barn och uppmana näringslivet att sponsra skolor i fattiga områden.

Han fortsatte att engagera sig i politiska frågor. När Madiba, som han kallades, pratade, så lyssnade Sydafrika. Bland annat riktade han skarp kritik mot Mbeki för att inte ta AIDS-epidemin på tillräckligt allvar. Mandela har belönats med över 250 utmärkelser.

I samband med sin nittioårsdag i juli 2008 avfördes Mandela och ANC slutligen från USA:s terroristlista.

”Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.

Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra.

När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.”

– Nelson Mandela