Förhoppningarna att regeringskrisen skulle lösas har alltså grusats. Det var främst vänsterpartiet Syriza som bromsade. Syriza kan visserligen tänka sig att behålla euron, men man vill häva de åtaganden om besparingar som Grekland gjort för att få 240 miljarder euro i stöd.
Vad som sker närmast är att en opolitisk tjänstemannaregering tar över Greklands affärer fram till valet som väntas hållas i mitten av juni. Vad som händer sen vet vi inte. Det är inte alls säkert att man efter det nya nyvalet lyckas bilda en regering heller. Partierna som ska delta är ju desamma.
Håller inte avtal
I det kommande valet är Syriza-partiet favorit. Opinionsmätningar säger att det blir största partiet. Det betyder att partiet får en bonus på 50 mandat i parlamentet som har totalt 300 mandat. Det största partiet gynnas i den grekiska författningen för att det lättare ska kunna bilda regering.
Om vi ska ta partiledaren Alexis Tsipras på orden kommer Grekland inte att hålla det avtal med euroländerna som innebär en rad ekonomiska åtstramningar.
Kan sprida sig
Resultatet kan bli att Grekland inte får det avtalade stöd som euroländerna lovat. Det kan i sin tur leda till att Grekland gör statsbankrutt. Det är ovisst vad detta betyder för omvärlden.
Folk i finansvärlden har uttalat att en grekisk statsbankrutt inte är så allvarlig, eftersom de flesta redan har tagit ut en grekisk kollaps i förskott. Men detta är nog en förenkling. Problemet är oroliga finansmarknader höjer låneräntorna för andra svaga länder som Italien och Spanien. Greklandssmittan kan alltså sprida sig.
Förlust 500 miljarder euro?
EU och dess institutioner kommer att förlora pengar. Det kan röra sig om 500 miljarder euro totalt. anser en del bedömare. Även detta anses vara möjligt att handskas med. Men frågan är vad som händer om andra stater också drabbas. Ingen vet.
Osäkerheten är också stor om vad euroländerna och EU ska göra om Grekland väljer Syriza och om Syrizas löften förverkligas. Lika stor är osäkerheten om hur det praktiskt skulle gå till när Grekland lämnar eurosamarbetet.
Brutit ett tabu
I avtalet om införandet av euron finns inga klara regler om hur det går till om ett land ska lämna samarbetet. I det aktuella fallet tycks det vara Grekland som bestämmer om man vill utträda, landet kan inte uteslutas. Det finns de som menar att Grekland kan gå ur endast om man dessutom går ur EU. Ingen tycks veta detta heller.
För första gången har man i EU-kretsar brutit ett tabu och talar nu öppet om möjligheten att Grekland skulle lämna eurosamarbetet. Euro-gruppens ordförande Jean-Claude Juncker talar öppet om det, men önskar att Grekland stannar. Men att bara tala om saken är alltså något man inte hittills velat göra, kanske i något slags rädsla för att frambesvärja demoner.
Vill behålla euron
Juncker antyder dessutom att Grekland kan få förhandla om en del detaljer, som kan vara betydelsefulla, i avtalet. Frågan är om det går för de partier som vill uppfylla principerna i avtalet – de konservativa och socialisterna – att på något sätt vinna röster på sådana löften.
Kanske är det också en del greker som till sist går tillbaka till de etablerade, samarbetsvilliga, partierna just på grund av fruktan för de enorma ekonomiska svårigheter som utmålas.
Det märkliga är att opinionsmätningar visar att 80 procent av grekerna vill behålla euron. Det är sparåtgärderna de är emot. Och en opinion inom eurozonen menar idag att det behövs mer än sparåtgärder för att lösa krisen: Det behövs också stimulansåtgäder för ekonomin. Delar av förda politiken, som retat upp grekerna till ett protestval, börjar alltså ifrågasättas också inom eurozonen.
Nya sparåtgärder
Det som gör saken än mer komplicerad är att regeringen i juni behöver en ny portion av det stöd som eurozonen utlovat.
Det rör sig om 30 miljarder euro, men villkoret är att Grekland fattar beslut om sparåtgärder för över 14 miljarder euro. Men vad gör man om det inte finns någon regering som kan fatta beslut? Det vet ingen heller idag.
Lyckas de bättre i juni?
Det olösbara problemet i Grekland är att man vill behålla euron, men samtidigt har röstat på partier som försvårar för Grekland att stanna kvar inom eurosamarbetet. De flesta greker känner till att en återgång till drachman skulle vålla enorm inflation och troligen stor fattigdom. Läget är i alla avseenden fastlåst.
Över 70 procent av grekerna hade dessutom önskat att de partier som man röstat på skulle kunna enas om ett regeringsprogram. Men politikerna misslyckades denna gång – och vi vet inte om de lyckas bättre om en dryg månad.