Det sker i hans apostoliska skrivelse Evangelii Gaudium (Evangeliets glädje). Det är ett 84 sidor långt dokument där han kritiserar ”marknadens tyranni” och uppmanar kyrkan och de mäktiga i världen att slåss mot fattigdomen.
– Denna ekonomi dödar, är hans budskap. Det rådande ekonomiska systemet är i sin rot orättvist.
– Det är otroligt att ingen upprörs av att en gammal man fryser ihjäl på gatan, medan en nedgång på börsen på två punkter vållar rubriker.
Avgudadyrkan
Han kritiserar avgudadyrkan av pengarna och uppmanar politiker att se till att medborgarna får arbete, utbildning och sjukvård.
Påvens retorik påminner om de latinamerikanska ”befrielseteologerna” som försökte förena katolicism och marxism. Franciskus kommer ju från Argentina.
Han talar om att liksom vi har ett budord som säger ”Du skall inte dräpa”, så borde vi ha ett som säger att vi inte ska ha en ekonomi som stänger ute och leder till ojämlikhet.
– Människan ses som en konsumtionsvara, som man kan använda och sedan kasta bort.
Ansiktslös diktatur
Han talar om en ekonomins ansiktslösa diktatur som saknar målet att vara mänsklig.
Han anser att det uppstått ett tillstånd av ojämvikt där marknader och finansspekulationer är det som styr världen – och att dessa krafter förnekar staternas kontrollmöjligheter att vaka över det allmännas bästa.
Tydligt är också att påven vill reformera den katolska kyrkan från grunden. Målet är att decentralisera, att allt inte ska komma från Rom utan beslut ska kunna fattas ute i stiften och i församlingarna.
Påveämbetet reformeras
Franciskus kan också tänka sig att hans eget ämbete reformeras. Han säger att han är öppen för förslag hur påveämbetet kan anpassas till dagens behov.
Också vad gäller själva ritualen och förkunnelsen vill han genomföra reformer:
– Jesus ska befrias från de tråkiga schabloner, som vi har paketerat honom i, skriver Franciskus.
Mer inflytande för kvinnor
Han menar att kvinnorna ska ha ett större inflytande i kyrkan men är mot kvinnliga präster.
Han säger att bikten inte skall vara en tortyr och att prästerna ska gå ut ur sina sakristior och smutsa ner sina skor och bry sig om de troendes liv.
Bedömare menar att detta är en skrivelse författad av påven själv med drastiska vändningar och humor. Han skiljer sig här från den förre påven som talade i en torr akademisk ton, medan Franciskus språk är mera mustigt.