Det var med en blandning av lycka och sorg som jag följde presskonferens då Stephen Hawking tillsammans med mångmiljonären Yuri Milner presenterade sitt nya projekt Breakthrough Starshot. Idén är att bygga extremt små farkoster, som bara väger något gram men som ändå kan bära med sig kamera, kommunikations- och navigeringsutrustning och batteri. De är också utrustade med supertunna segel. 

Med ljus i seglen 

Nano-sonderna ska skickas upp med hjälp av laserstrålar som lyser i seglen och skjuter i väg dem ut i världsrymden. Och när de väl har kommit upp i en hastighet av en femtedel av ljusets kan de bara fortsätta rakt fram så länge ingenting stoppar dem. I tomma rymden kan inget falla eller stanna, resan fortsätter i den riktning som en gång bestämts.  

Alpha Centauri är vår närmaste stjärna och ligger 4,4 ljusår bort. Att resa dit med konventionell rymdteknik skulle ta 30 000 år, därför har det alltid känts som om att vi aldrig kommer att kunna resa dit. Fram till nu. Stephen Hawkings nano-sonder färdas i en femtedel av ljusets hastighet och skulle anlända Alpha Centauri på bara 20 år. Breakthrough Initiative, som står bakom projektet, är en innovativ forskningsstiftelse som har pengarna, viljan och kompetensen att faktiskt göra det här möjligt. 

Närbilder av närmaste stjärnan 

20 år är en kort tid, så kort tid att jag blir otålig, målet är så nära! Men då tillkommer förberedelsetiden. Stephen Hawking bedömer att det kommer ta 30 år innan de första nano-sonderna kan börja sin resa. Därefter ska de färdas i 20 år, fotografera solsystemet runt Alpha Centauri, och därefter skicka hem bilderna i expressfart, alltså ljusets hastighet, och bara den resan tar ju drygt fyra år. Så skulle jag kunna få ett liv till för att kunna vara vid god vigör när de första närbilderna från vår närmste stjärna når jorden?